Som vanligt begav jag mig genast ner till Lillsjön. Denna lilla pärla påminner om ett vattenfyllt grustag vid första anblick, men låt er inte luras. I det kristallklara vattnet lurar fiskar av absolut högsta klass och som grädde på moset har regnbågarna under de senaste tre åren otroligt nog fullbordat sin lek. Numera finns det alltså chans att fånga helt vilda regnbågar - de största på dryga halvkilot - och tro mig när jag säger att det inte är så lätt som det låter!
Lillsjön har ett ofantligt rikt insektsliv - på gott och ont - och regnbågarna blir inte sällan så otroligt selektiva att de driver även de mest erfarna flugfiskarna till vansinne. Kläckningarna kan vara så massiva att skal, stillborns & spent spinners bildar ett hölje på vattenytan och då är det verkligen inte lätt att sticka ut i mängden. Dessutom är det väldigt knepigt att lista ut vilken typ av insekt - och framförallt vilket stadie - som respektive fisk föredrar.
Denna dag var en helt vanlig dag i Ekemölla. Luriga regnbågar tog selektiviteten till nya höjder, dammarna praktiskt taget spottade ut dagsländor och det vanskliga sightfisket drev mig nästan till vansinne. Naturligtvis fick jag mina chanser och tog till vara på kanske hälften av dem. Ett halvdussin fiskar landades och det efter idel svettiga fighter - de sicksackade mellan stora stenblock, dök in i bottenvegetationen och satte verkligen både tafsmaterial & knutar på prov.
Fem dagars fiske började ta ut sin rätt och jag var i stort behov av ett par vilotimmar. Stugan var varm & behaglig och det tog inte lång tid för mig att slockna. Ekemölla är ett köldhål utan dess like - tjugofem grader dagtid kan bli till minusgrader nattetid - så istället för att plåga mig själv genom de frusna morgontimmarna tog jag en välförtjänt sovmorgon.
När klockan närmade sig nio kröp jag ur min sovsäck. En lätt frukost inmundigades varpå jag begav mig ut i det strålande solskenet. Ronny var på plats, likaså två härliga snubbar från Göteborg. Det skämtades, skrattades & ljögs under hela dagen och moralen var minst sagt på topp trots det tröga fisket.
Även denna dag fortskred ungefär som vanligt; intensiva huggperioder följdes upp med flera timmar av total likgiltighet från regnbågarnas sida. Jag landade sju-åtta fiskar och merparten av dessa fattade tycke för mina egenhändigt bundna vulgataimitationer. Ett par ytterst kräsna fiskar valde istället att sluka mina dagsländor (spent) #20-24 och det var med nöd och näppe som 7X-tafsen höll. Allt som allt två fantastiska dagar!
Nu återstod enbart två dagar av semestern. En skulle kunna tro att jag hade fått nog vid det här laget, men icke, för nu hade det blivit dags att spana efter vakande bäcköringar.
Vattenståndet hade sjunkit med säkert tjugo centimeter under den gångna veckan och öringarna var verkligen inte aktiva. Förutom ihärdiga myggor såg jag knappt en enda insekt och vaken lös även dem med sin frånvaro. Lite blindfiske - med torrfluga såklart - vid de vanliga lokalerna gav ett par fiskar, men att påstå att det var ett tillfredsställande fiske vore att överdriva.
Efter halvannan timme begav vi oss istället till vårt eget lilla paradis och föga kunde vi ana vilken överraskning vi skulle få ta del av. För första gången skådade vi sjösandsländor vid dammen. Vid första anblick lade vi bara märke till enstaka exemplar som dök upp lite varstans på vattenytan, men vid en närmre titt såg vi att det fullkomligt kryllade av nykläckta vulgator längs strandkanterna.
I det glasklara vattnet såg vi flertalet fina fiskar som tog del av denna uppdukade festmåltid och de var inte alls främmande för att smaka på våra imitationer. Det fantastiskt spännande sightfisket varade i ett par timmar innan dammens invånare till slut blev riktigt skeptiskt inställda till att käka från vattenytan.
Dagen därpå var vi tillbaka vid dammen. Sjösandsländorna kläckte dessvärre inte, men istället hade dammen invanderats av småsländor samt någon form av hårmygga om jag inte misstar mig. De våldsamma vaken från gårdagen var ett minne blott och nu såg vi mestadels lugna och metodiska head&tail-vak och fiskar som sakta strök omkring strax under vattenytan med blickarna fästa uppåt.
Beväpnade med de absolut minsta torrflugorna lyckades vi även denna dag få till ett hyfsat facit. Urstarka regnbågar bjöd upp till kamp och visade sig helt enkelt från sin allra bästa sida medan gårdagens vulgator vackert dansade över det höga gräset.
Semesterns sista dag led sakta mot sitt slut och tanken på att åter infinna mig på jobbet fyllde mig med vemod. Dessa negativa tankebanor förbyttes emellertid ganska raskt mot planering av nästa fisketur och förhoppningsvis kommer även åsandsländorna att kläckas inom de närmsta veckorna.
Lillsjön har ett ofantligt rikt insektsliv - på gott och ont - och regnbågarna blir inte sällan så otroligt selektiva att de driver även de mest erfarna flugfiskarna till vansinne. Kläckningarna kan vara så massiva att skal, stillborns & spent spinners bildar ett hölje på vattenytan och då är det verkligen inte lätt att sticka ut i mängden. Dessutom är det väldigt knepigt att lista ut vilken typ av insekt - och framförallt vilket stadie - som respektive fisk föredrar.
Denna dag var en helt vanlig dag i Ekemölla. Luriga regnbågar tog selektiviteten till nya höjder, dammarna praktiskt taget spottade ut dagsländor och det vanskliga sightfisket drev mig nästan till vansinne. Naturligtvis fick jag mina chanser och tog till vara på kanske hälften av dem. Ett halvdussin fiskar landades och det efter idel svettiga fighter - de sicksackade mellan stora stenblock, dök in i bottenvegetationen och satte verkligen både tafsmaterial & knutar på prov.
Ephemera vulgata - Sjösandslända.
Fish on!
Dagens första skönhet - en veritabel missil i vattnet.
En av alla miljoner småsländor som flöt runt på vattenytan.
Nyfikna grodyngel gjorde denna slända sällskap.
En av de vilda regnbågarna från Lillsjön. Löjligt starka och sluga - de är minsann inte lätta att lura till hugg.
Skymning över den nordskånska vildmarken.
Fem dagars fiske började ta ut sin rätt och jag var i stort behov av ett par vilotimmar. Stugan var varm & behaglig och det tog inte lång tid för mig att slockna. Ekemölla är ett köldhål utan dess like - tjugofem grader dagtid kan bli till minusgrader nattetid - så istället för att plåga mig själv genom de frusna morgontimmarna tog jag en välförtjänt sovmorgon.
När klockan närmade sig nio kröp jag ur min sovsäck. En lätt frukost inmundigades varpå jag begav mig ut i det strålande solskenet. Ronny var på plats, likaså två härliga snubbar från Göteborg. Det skämtades, skrattades & ljögs under hela dagen och moralen var minst sagt på topp trots det tröga fisket.
Även denna dag fortskred ungefär som vanligt; intensiva huggperioder följdes upp med flera timmar av total likgiltighet från regnbågarnas sida. Jag landade sju-åtta fiskar och merparten av dessa fattade tycke för mina egenhändigt bundna vulgataimitationer. Ett par ytterst kräsna fiskar valde istället att sluka mina dagsländor (spent) #20-24 och det var med nöd och näppe som 7X-tafsen höll. Allt som allt två fantastiska dagar!
Vackert så det förslår.
Äntligen är de tillbaka - sjösandsländornas tid är nu!
Härligt spöböj.
En ståtlig hanfisk i lekdräkt.
Ett övergivet ägg som låg och guppade i vattenbrynet.
Leptophlebia marginata - Stor vasslända.
Au revoir - på återseende!
Nu återstod enbart två dagar av semestern. En skulle kunna tro att jag hade fått nog vid det här laget, men icke, för nu hade det blivit dags att spana efter vakande bäcköringar.
Vattenståndet hade sjunkit med säkert tjugo centimeter under den gångna veckan och öringarna var verkligen inte aktiva. Förutom ihärdiga myggor såg jag knappt en enda insekt och vaken lös även dem med sin frånvaro. Lite blindfiske - med torrfluga såklart - vid de vanliga lokalerna gav ett par fiskar, men att påstå att det var ett tillfredsställande fiske vore att överdriva.
Paradiset.
Baetis rhodani - Stor åslända.
En blir ju nästan tårögd av denna vackra syn.
Bäckens guld - starka små krabater!
Mattias smygfiskar på en vakande fisk modell större.
Danicanymferna hade börjat vakna till liv i bäckens alla sidoflöden. Inte långt kvar nu.
Efter halvannan timme begav vi oss istället till vårt eget lilla paradis och föga kunde vi ana vilken överraskning vi skulle få ta del av. För första gången skådade vi sjösandsländor vid dammen. Vid första anblick lade vi bara märke till enstaka exemplar som dök upp lite varstans på vattenytan, men vid en närmre titt såg vi att det fullkomligt kryllade av nykläckta vulgator längs strandkanterna.
I det glasklara vattnet såg vi flertalet fina fiskar som tog del av denna uppdukade festmåltid och de var inte alls främmande för att smaka på våra imitationer. Det fantastiskt spännande sightfisket varade i ett par timmar innan dammens invånare till slut blev riktigt skeptiskt inställda till att käka från vattenytan.
Så sagolikt vackra och vilken ära att de kläcker i just vår damm.
Hundratals sjösandsländor var ute på vift.
En av dammens sprinters såg till att backingen fick luftas.
Wow - såhär ska de se ut!
Äppelträden stod i full blom och doftade alldeles ljuvligt.
Dagen därpå var vi tillbaka vid dammen. Sjösandsländorna kläckte dessvärre inte, men istället hade dammen invanderats av småsländor samt någon form av hårmygga om jag inte misstar mig. De våldsamma vaken från gårdagen var ett minne blott och nu såg vi mestadels lugna och metodiska head&tail-vak och fiskar som sakta strök omkring strax under vattenytan med blickarna fästa uppåt.
Beväpnade med de absolut minsta torrflugorna lyckades vi även denna dag få till ett hyfsat facit. Urstarka regnbågar bjöd upp till kamp och visade sig helt enkelt från sin allra bästa sida medan gårdagens vulgator vackert dansade över det höga gräset.
Någon form av dammslända?
En kläckande dagslända.
Kvar på vattenytan låg nu bara skalet - en påminnelse om denna fantastiska metamorfos.
Någon form av Bibio (hårmygga) måntro?
Grym kamp!
En helt perfekt regnbåge i trekilosklassen. Wow!
Husbyggande nattsländelarver var på promenad i det grunda, strandnära vattnet.
Före..
.. och efter!
TKV - Två kopulerande vulgator som säkerställde framtida generationer. En vacker syn.
Det är något magiskt med skymningsljuset - till och med maskrosorna förefaller som ett av naturens alla underverk.
Semesterns sista dag led sakta mot sitt slut och tanken på att åter infinna mig på jobbet fyllde mig med vemod. Dessa negativa tankebanor förbyttes emellertid ganska raskt mot planering av nästa fisketur och förhoppningsvis kommer även åsandsländorna att kläckas inom de närmsta veckorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar