lördag 28 maj 2016

The holiday - part two

Halva semesterveckan låg nu bakom mig och äntligen hade det blivit dags för årets första tur till torrflugeparadiset Ekemölla. Dagsländorna svärmade och fiskarna vakade frekvent - men enkelt skulle det minsann inte bli.

Som vanligt begav jag mig genast ner till Lillsjön. Denna lilla pärla påminner om ett vattenfyllt grustag vid första anblick, men låt er inte luras. I det kristallklara vattnet lurar fiskar av absolut högsta klass och som grädde på moset har regnbågarna under de senaste tre åren otroligt nog fullbordat sin lek. Numera finns det alltså chans att fånga helt vilda regnbågar - de största på dryga halvkilot - och tro mig när jag säger att det inte är så lätt som det låter!

Lillsjön har ett ofantligt rikt insektsliv - på gott och ont - och regnbågarna blir inte sällan så otroligt selektiva att de driver även de mest erfarna flugfiskarna till vansinne. Kläckningarna kan vara så massiva att skal, stillborns & spent spinners bildar ett hölje på vattenytan och då är det verkligen inte lätt att sticka ut i mängden. Dessutom är det väldigt knepigt att lista ut vilken typ av insekt - och framförallt vilket stadie - som respektive fisk föredrar.

Denna dag var en helt vanlig dag i Ekemölla. Luriga regnbågar tog selektiviteten till nya höjder, dammarna praktiskt taget spottade ut dagsländor och det vanskliga sightfisket drev mig nästan till vansinne. Naturligtvis fick jag mina chanser och tog till vara på kanske hälften av dem. Ett halvdussin fiskar landades och det efter idel svettiga fighter - de sicksackade mellan stora stenblock, dök in i bottenvegetationen och satte verkligen både tafsmaterial & knutar på prov.


Ephemera vulgata - Sjösandslända.

Fish on!

 Dagens första skönhet - en veritabel missil i vattnet.

En av alla miljoner småsländor som flöt runt på vattenytan.

Nyfikna grodyngel gjorde denna slända sällskap.

En av de vilda regnbågarna från Lillsjön. Löjligt starka och sluga - de är minsann inte lätta att lura till hugg.

Skymning över den nordskånska vildmarken.

Fem dagars fiske började ta ut sin rätt och jag var i stort behov av ett par vilotimmar. Stugan var varm & behaglig och det tog inte lång tid för mig att slockna. Ekemölla är ett köldhål utan dess like - tjugofem grader dagtid kan bli till minusgrader nattetid - så istället för att plåga mig själv genom de frusna morgontimmarna tog jag en välförtjänt sovmorgon.

När klockan närmade sig nio kröp jag ur min sovsäck. En lätt frukost inmundigades varpå jag begav mig ut i det strålande solskenet. Ronny var på plats, likaså två härliga snubbar från Göteborg. Det skämtades, skrattades & ljögs under hela dagen och moralen var minst sagt på topp trots det tröga fisket.

Även denna dag fortskred ungefär som vanligt; intensiva huggperioder följdes upp med flera timmar av total likgiltighet från regnbågarnas sida. Jag landade sju-åtta fiskar och merparten av dessa fattade tycke för mina egenhändigt bundna vulgataimitationer. Ett par ytterst kräsna fiskar valde istället att sluka mina dagsländor (spent) #20-24 och det var med nöd och näppe som 7X-tafsen höll. Allt som allt två fantastiska dagar!


Vackert så det förslår.

Äntligen är de tillbaka - sjösandsländornas tid är nu!

Härligt spöböj.

 En ståtlig hanfisk i lekdräkt.

Ett övergivet ägg som låg och guppade i vattenbrynet.

Leptophlebia marginata - Stor vasslända.

Au revoir - på återseende!

Nu återstod enbart två dagar av semestern. En skulle kunna tro att jag hade fått nog vid det här laget, men icke, för nu hade det blivit dags att spana efter vakande bäcköringar.

Vattenståndet hade sjunkit med säkert tjugo centimeter under den gångna veckan och öringarna var verkligen inte aktiva. Förutom ihärdiga myggor såg jag knappt en enda insekt och vaken lös även dem med sin frånvaro. Lite blindfiske - med torrfluga såklart - vid de vanliga lokalerna gav ett par fiskar, men att påstå att det var ett tillfredsställande fiske vore att överdriva.


Paradiset.

 Baetis rhodani - Stor åslända.

En blir ju nästan tårögd av denna vackra syn.

Bäckens guld - starka små krabater!

Mattias smygfiskar på en vakande fisk modell större.

Danicanymferna hade börjat vakna till liv i bäckens alla sidoflöden. Inte långt kvar nu.

Efter halvannan timme begav vi oss istället till vårt eget lilla paradis och föga kunde vi ana vilken överraskning vi skulle få ta del av. För första gången skådade vi sjösandsländor vid dammen. Vid första anblick lade vi bara märke till enstaka exemplar som dök upp lite varstans på vattenytan, men vid en närmre titt såg vi att det fullkomligt kryllade av nykläckta vulgator längs strandkanterna.

I det glasklara vattnet såg vi flertalet fina fiskar som tog del av denna uppdukade festmåltid och de var inte alls främmande för att smaka på våra imitationer. Det fantastiskt spännande sightfisket varade i ett par timmar innan dammens invånare till slut blev riktigt skeptiskt inställda till att käka från vattenytan.


Så sagolikt vackra och vilken ära att de kläcker i just vår damm.

Hundratals sjösandsländor var ute på vift.

En av dammens sprinters såg till att backingen fick luftas.

Wow - såhär ska de se ut!

Äppelträden stod i full blom och doftade alldeles ljuvligt.

Dagen därpå var vi tillbaka vid dammen. Sjösandsländorna kläckte dessvärre inte, men istället hade dammen invanderats av småsländor samt någon form av hårmygga om jag inte misstar mig. De våldsamma vaken från gårdagen var ett minne blott och nu såg vi mestadels lugna och metodiska head&tail-vak och fiskar som sakta strök omkring strax under vattenytan med blickarna fästa uppåt.

Beväpnade med de absolut minsta torrflugorna lyckades vi även denna dag få till ett hyfsat facit. Urstarka regnbågar bjöd upp till kamp och visade sig helt enkelt från sin allra bästa sida medan gårdagens vulgator vackert dansade över det höga gräset.


 Någon form av dammslända?

 En kläckande dagslända.

Kvar på vattenytan låg nu bara skalet - en påminnelse om denna fantastiska metamorfos.

 Någon form av Bibio (hårmygga) måntro?

Grym kamp!

 En helt perfekt regnbåge i trekilosklassen. Wow!

Husbyggande nattsländelarver var på promenad i det grunda, strandnära vattnet.

Före..

 .. och efter!

TKV - Två kopulerande vulgator som säkerställde framtida generationer. En vacker syn.

Det är något magiskt med skymningsljuset - till och med maskrosorna förefaller som ett av naturens alla underverk.

Semesterns sista dag led sakta mot sitt slut och tanken på att åter infinna mig på jobbet fyllde mig med vemod. Dessa negativa tankebanor förbyttes emellertid ganska raskt mot planering av nästa fisketur och förhoppningsvis kommer även åsandsländorna att kläckas inom de närmsta veckorna.

lördag 21 maj 2016

The holiday - part one

Efter många långa månaders väntan var årets nittonde vecka äntligen här - en hel vecka med enbart fiske på tapeten. Åtta dagar i sträck har jag fiskat och nu är det dags att i bild & skrift dela med mig av denna fantastiska vecka.

Först ut var självklart den lilla smultronbäcken. Vattnet låg ostört och vaken lös med sin frånvaro. Bäcksländorna svärmade och myggor fladdrade ändlöst omkring i jakt på människoblod. Öringarna hade fortfarande inte vaknat ännu, men vad gjorde väl det när jag kunde njuta av värmande sommarsol, bäckens brus och vetskapen om att detta bara är början av den bästa tiden på hela året.


Kabbleka i all sin prakt.

Passade på att hänga med syster och vovven.

 Vi plockade kirskål, ramslök och..

.. fyrklöver!

Måndagen & tisdagen spenderades med min gode vän Conny och den första anhalten blev mitt eget lilla smultronställe. Kvicksilvret visade snudd på tjugofem grader och solens bländande strålar gjorde gott för min vinterbleka hy. Regnbågarna var dessvärre inte lika förtjusta i den rådande väderleken, men gräskarparna däremot passade självklart på att göra det dem gör bäst - äta & sola.

Våra tre robusta gräskarpar gled kaxigt omkring strax under ytan och jag kunde inte motstå frestelsen att försöka mäska upp dem. Sagt och gjort - matsäcken blev till fiskmat och gräskarparna åt med glädje det som erbjöds. En brödfluga knöts på och kastades ut och efter några skeptiska blickar bestämde sig en av gräskarparna för att ta ett smakprov.

Mothugget var resolut och helt enligt handboken. Fisken blev tvärvild och explosionen som följde mothugget var i det närmsta mätbar på richterskalan. Trettio minuter senare kämpade jag fortfarande med fisken och nervositeten var minst sagt påtaglig. Ytterligare tio plågsamma minuter senare - efter sådär fem misslyckade landningsförsök - gav den praktfulla fisken äntligen upp. Mitt livs största fisk och en kamp som är för evigt fastetsad på näthinnan. Wow!


Vackert värre.

 Trettio minuter in i fighten var fisken fortfarande stark som ett ånglok.

 Vilken fisk!

Drygt tio kilo gräskarp - flugfiske när det är som allra bäst.

Eftersom regnbågarna i dammen var allt annat än huggvilliga så bestämde vi oss för att istället satsa på bäcköringsfisket. Första bäcken var ungefär lika livlös som en kyrkogård nattetid i januari månad. Bäck nummer två levererade däremot ett par vackra öringar på torrfluga samt en ny art för undertecknad.


 Skaplig öring från ett litet vatten.

 Art #27 - Elritsa - Phoxinus phoxinus.

Istället för att nöja mig där bestämde jag mig för lite nattlig artjakt i Lommabukten. Cirka två timmar före midnatt var jag på plats i mina vadare och med en pannlampa snudd på stark nog att lysa upp den danska kusten begav jag mig ut på de dyiga flatsen.

Så fort vinden mojnade kunde jag se precis allt som rörde sig längs botten. En skrubbskädda modell större uppenbarade sig framför mig och låg nonchalant kvar när jag från bara ett par meters håll dinglade med en svart liten nymf framför dess gap. Ingen reaktion.

Plötsligt såg jag en mindre skrubba komma simmandes från vänster och i samma sekund som jag lät flugan dala ner mot fisken gjorde den ett utfall. Smack - art nummer tjugoåtta!

Ytterligare ett par skrubbor landades innan jag till slut fick syn på ännu en art. En välkamouflerad tånglake låg blixtstill på botten bara en meter framför mig och efter ett par minuters lirkande kom det efterlängtade hugget. Den vindsnabbe, ålartade fisken bjöd på en förvånansvärt dramatisk fight när den rutinerat sicksackade mellan mina ben, men till slut kunde ändå jag håva min tjugonionde art på fluga.


Art #28 - Skrubbskädda - Platichthys flesus.

 Alla fiskar fick självklart simma hem igen, så även skrubborna.

Art #29 - Tånglake - Zoarces viviparus.

Det fortsatta intensiva högtrycket grusade mina planer på öringsfiske och på radion konstaterades det att vi för tillfället var europas fjärde varmaste land - puh! Återigen lockade artjakten och nu var det dags att styra skutan mot Almaån för att försöka lura en färna eller två.

Almaån visade sig väldigt svårfiskad, speciellt på de övre sträckorna, men åtminstone fick jag syn på två bestar till färnor. De stod parkerade i den strida strömmen och jag skulle inte bli förvånad som de vägde uppåt tre kilo vardera. Dessvärre var det fyra meter ner till vattnet och ån omgärdades av snårig skog och meterhöga stup på vardera sida. Behöver jag säga att det inte blev något fiske efter färnorna?

Strax innan hemfärd begav mig uppströms mot Finjasjön för att spana efter andra spännande arter och fick faktiskt syn på lite småfisk som vakade friskt i ytvattnet. Jag knöt på en mikrofluga #28 och efter ett par minuter var art nummer trettio ett faktum.


Almaån slingrar sig läckert genom det nordskånska landskapet.

Strax innan mynningen lade jag märke till vakande småfisk - värt ett försök?

 #Art 30 - Benlöja - Alburnus alburnus.

 Vackert värre. De skånska rapsfälten har en speciell plats i mitt hjärta.