Corixidae

För andra helgen i rad blev det en liten avstickare till smultronstället. Till skillnad från förra helgen var det strålande solsken och på dammen rådde bleke tack vare den omgärdande björkdungen.

Spöt riggades precis vid vattenbrynet och ganska omgående kom en patrullerande fisk från vänster. Den brydde sig inte nämnvärt om min närvaro, utan fortsatte istället att simma i slow motion med blicken fäst uppåt. Plötsligt steg regnbågen, varpå den bröt vattenytan i ett lugnt sippvak och försvann sedan utåt mot djupare vatten. Lovande, minst sagt.

Fantastiskt fiskeväder!

Vaken var få och ytterst sporadiska, så något torrflugefiske försökte jag mig faktiskt aldrig på. Svarta nymfer & småstreamers fungerade toppen och redan efter ett par kast lyckades jag kroka en rejäl fisk. Efter en härlig trettiometersrusning med tillhörande luftakrobatik ställde den sig på botten och tjurade en stund innan det var dags för landning.

Fish on - och vilken fight!

Sagolikt vacker hanfisk i fyrakilosklassen.

Fina fenor hade den också.

Ett sista foto innan den fick simma hem igen. På återseende.

Huggen avlöste varandra titt som tätt och regnbågarna var förvånansvärt pigga med tanke på den låga vattentemperaturen. I den värmande vintersolen kläckte fjädermyggen för fullt och vaken blev allt mer frekventa. Det kristallklara vattnet gjorde det lätt för mig att få syn på patrullerande regnbågar med hunger i blicken. Men vad letade de efter?

Av ren nyfikenhet bestämde jag mig för att ta en närmre titt och när jag klev ner i vattenbrynet såg jag hundratals - kanske till och med tusentals - corixor som flydde ut ur växtligheten. Dessa små gynnare utgör basfödan i dammen och det råder verkligen ingen brist på dem.

Bland växtligheten kryllade det av mat..

 .. främst i form av corixor.

 Ett gott tecken på ett välmående ekosystem.

Fjädermyggen står också högt på menyn.

Ännu en av dammens vackra invånare.

Wow! Fenorna blir knappast bättre än såhär!

Sex landade fiskar blev det till slut och de var alla i absolut toppkondition. Avslutningsvis slog jag mig ner i solen för att avnjuta ett par koppar kaffe och beundra naturens skådespel.

Här är det lätt att drömma sig bort - jag längar redan tillbaka!

Coffee

I nästan två månader hade jag väntat på att moder natur skulle förbarma sig över mig. Allt jag bad om var en enda ledig dag med drägligt fiskeväder. Veckorna gick - blåsten & regnet höll sig kvar - men till slut fick jag nog. En fiskedag planerades in och vädrets makter skulle minsann inte få hindra mig.

Today I'm going fishing!

 

Lite flugbindning hjälper mot abstinensen. Fjädermyggkläckare #13.

Äntligen hade det blivit dags att blöta flugorna. Väderrapporten för dagen löd; duggregn, ett halvdussin plusgrader och medelvindar omkring 12-14 m/s. Knappast optimalt, men det var bara att gilla läget.

Framåt lunchtid kom jag fram till vår lilla pärla. Vattenytan var kraftigt vindpinad och det annars så spännande sightfisket var bara att glömma. Havsöringsspöt med tillhörande intermediatelina kändes som ett passande val under omständigheterna.

En liten micronobbler knöts på och redan i andra kastet sög det till i andra änden av fluglinan. Mothugget blev bra och efter en kort kamp var den köldstela regnbågen redo för landning. Fisken var i god kondition; mat verkar alltså inte vara en bristvara i dammen. Åtminstone inte ännu, men vintern har ju trots allt bara börjat.

 Nakna björkar och bister väderlek.

 Fish on!

 Fina fenor.

Vacker regnbåge i bästa kondition.

Huggen duggade verkligen inte tätt denna dag. Samtliga fiskar var precis lika försiktiga och köldstela som den första, så någon kamp vill jag inte påstå att de bjöd på. Honorna var blanka till färgen, medan hanarna var iklädda begynnande lekdräkter med de vackra, karaktäristiska, rödvioletta banden längs sidorna.

Fyra fiskar på lika många timmar blev resultatet. Mina fingrar hade övergått till en blek blålila nyans och i huvudet ekade den ihärdiga vinden. Spöt packades varsamt ner i tuben igen, varpå jag satte mig till rätta på en läad plats i sällskap med min termos.

 Om blickar kunde döda...

Ett litet vinteräpple som blev till lunch.

Kaffe!

Det svarta guldet hälldes varsamt upp i koppen och omedelbart var allt rätt med världen igen. Plötsligt kunde jag urskilja färger i det dunkla, gråmulna höstlandskapet och sakta men säkert återvände blodflödet till mina fingrar.

Ett leende spred sig över mina läppar när dagens första vak uppenbarade sig och för en stund var jag i total harmoni. Tänk vad lite fiske & kaffe kan göra för själen!

 Livet på en pinne.

 Trevlig helg alla fiskevänner!

Caddis

På plats i Trälshult träffade jag en entusiastisk Martin med flugspöt i högsta hugg. Tillsammans med familj & vänner passade han på att njuta av en underbar höstdag i sitt vackra Sunnedamm.

Vi växlade några ord innan det var dags för mig att göra mig hemmastadd i stugan vid pool ett. Martin gav mig tillåtelse att tjuvstarta fisket så smått redan på lördagkvällen och det var ett erbjudande som jag knappast skulle tacka nej till.

Mitt nya hem under de kommande två dagarna.

Ljugarbänken är placerad på första parkett - här är det lätt att drömma sig bort.

Den kyliga nordanvinden i kombination med en vattentemperatur på blyga fyra grader var knappast optimala förutsättningar för torrflugefiske. Envishet (och en smula idioti) brukar dock lösa dessa världsliga problem - jag älskar utmaningar!

Precis under den färgsprakande vattenytan - bland björklöv i regnbågens alla färger - cruisade en skaplig fisk runt och kalasade på något smått som hängde i ytfilmen. Insektslivet var i det närmsta obefintligt just denna höstdag, så det tog sin lilla tid att lista ut vad som stod på menyn. En nattslända flimrade förbi i ögonvrån och flugvalet föll instinktivt på en nattsländekläckare.

Min kläckare försvann omgående i ett vackert head&tail-vak och ett par sekunder senare utfördes ett kliniskt mothugg. Kaos utbröt när fisken blixtsnabbt sicksackade sig fram mellan stenpartierna i pool fem, men efter ett par minuter gled en praktfull hanfisk in i håven.

 Fish on!

 Busen gjorde susen.

 Förtrollande vacker hanfisk i lekdräkt.

Perfekta fenor.

 En oktoberkväll att minnas - även om fiskarna var lätträknade.

Mitt lilla husdjur för kvällen.

Efter en god natts sömn kliade det i fingrarna. Innan jag begav mig ut i kylan pälsade jag på mig ordentligt från topp till tå. Beväpnad med allt från pyttesmå knott- & fjädermyggimitationer till gigantiska sälhårspuppor kände jag mig säker på att få uppleva någon form av torrflugefiske.

Strömsträckans individer hade sånär gått i lek och var således inte alls intresserade av mina torrflugor. Däremot i den bortre delen av dammen vakade fiskarna titt som tätt i vindkanterna. I havet av fallna björklöv fann de små godbitar i form av bladlöss, knott och fjädermygg. Försiktiga sippvak blandat med exemplariska head&tail-vak avlöste varandra, men något större intresse för mina flugor visades verkligen inte.

Eftermiddagarna bjöd på glimtar av värmande höstsol och dessa medförde rikliga kläckningar av både knott & nattsländor. En perfekt presenterad nattslända (streaking caddis alternativt busen) resulterade emellanåt i våldsamma påslag och häftiga kamper.

Smygfiske vid pool tre - här brukar öringarna vaka stadigt under vår & sommar.

 En skaplig regnbåge..

.. som hade bråttom iväg tillbaka till kompisarna.

 Utsikt över pool två.

 Nattsländor kläcktes för fullt så fort solen tittade fram.

 Streaking caddis strikes again.

En skönhet i vacker teckning.

Under mina två dygn i Sunnedamm landade jag ett dussin regnbågar på torrfluga och missade minst lika många påslag. Daniel, Michael & Ulf bjöd på trevligt sällskap och jag ser redan fram emot nästa gång vi stöter på varandra vid vattenbrynet. Skitfiske på er sålänge.

Hösten bjuder alltid på en symfoni av färger & intryck.

 En av helgens bästa flugor - fjädermyggkläckare #13.

 Bäckslända modell mindre.

 Godis för hungriga regnbågar & öringar.

 Ordentligt spöböj får man räkna med när Sunnedamms regnbågar kliver på.

 Ännu en regnbåge som inte kunde motstå en nattslända.

Micrommata virescens - grön bladspindel. Som flugfiskare lär man sig att uppskatta de små sakerna här i livet.

Bee afraid

På sistone har det varit ganska glest mellan fiskepassen, men det ska vi förhoppningsvis råda bot på framöver. I brist på fisketid har jag ägnat en del av mina lediga kvällar åt flugbindning - sälhårspuppor, busar och fjädermygg har bundits i parti och minut och nu är jag verkligen utrustad inför höstens sista torrflugefisken.

 Sälhår, sälhår, sälhår - kan ni gissa vad jag ska binda?

Busar i alla möjliga former och färger.

Under den gångna helgen var jag gräsänkling och självklart stod fiske på tapeten. Tillsammans med Mattias begav jag mig till vårt lilla smultronställe - en mysig damm med glasklart vatten och vackra regnbågar.

Efter över ett år i dammen har fiskarna blivit fullkomligt förvildade och tämligen krokvana - det är med andra ord inte särskilt lätt att locka dem till hugg. Att den naturliga födotillgången dessutom är väldigt riklig gör inte uppgiften enklare.

De närliggande biodlingarna förser dammen med klumpiga bin som hjälplöst snubblar runt på vattenytan och flertalet andra landinsekter går regelbundet samma öde till mötes. Under ytan myllrar det också av liv - kräftor i alla storlekar samt corixor utgör basfödan, men det finns även gott om fjädermyggslarver och diverse oidentifierade nymfer.

Bin finns det alltid gott om vid dammen.

Spindlar & andra landinsekter likaså.

Sporadiska dagsländor är alltid ett välkommet inslag.

 Kräftorna var ovanligt aktiva i söndags.

Denna lilla "hummer" vägrade släppa taget om håven. Den var onekligen inte helt nöjd med rådande situation.

Klockan nio på morgonen var vi på plats. Termometern i bilen visade en ynka plusgrad och råa höstvindar svepte in över det flacka landskapet. Brr. Inte ett vak så långt ögat kunde nå, men trots detta provade vi lyckan med torrflugorna - förgäves såklart, men ack så viktigt att ge dem en chans.

Ganska omgående förlikade vi oss med tanken på att torrflugefisket inte skulle ge någon utdelning, varpå vi bytte taktik. Svarta småstreamers skördade däremot framgångar och Mattias stod för dagens första fångst. Strax därpå var det min tur att drilla en pigg regnbåge i bästa möjliga kondition.

Mattias visar prov på kastteknik.

 Fish on!

En fantastisk fisk av modell större.

Kalasfina fenor.

Fisket lämnade en del att önska och efter ett par timmar begav vi oss istället iväg på lite gäddflugfiske. Ån var dock fullständigt igenväxt, så redan efter ett par kast insåg vi att det inte fanns någon poäng med att fortsätta. Istället begav vi oss tillbaka till den underbara lilla dammen i hopp om att regnbågarna hade vaknat till liv.

Vaken lös fortfarande med sin frånvaro, men under ytan var aktiviteten desto större. På kort tid landade jag fyra välkonditionerade regnbågar som verkligen inte hade någon som helst avsikt att följa med ända in till håven - åtminstone inte utan att först bjuda på härlig kamp. Flugan för dagen var en svart dräparmask, som mer eller mindre enbart består av lite marabou och en streamerkrok. Less is more.

Härligt spöböj.

En fröjd för ögat.

En snabbvisit ovan ytan innan den fick simma hem igen.

Allt som allt en mycket trevlig dag i gott sällskap. På hemvägen passade jag på att fynda i naturens eget skafferi. Denna gång var siktet inställt på ett riktigt superbär - havtorn - som är väldigt gott både till fisk och i soppor. Frysen är i skrivande stund fylld av naturens läckerheter: lingon, blåbär, kantareller, havtorn, vinbär och hallon. Nomnom!

 Havtorn när de är som bäst!