My 2015

Nu - medan isen ligger tjock - har det blivit dags att summera ännu ett härligt fiskeår. Målen för 2015 var; att satsa stenhårt på Jakten på femtio arter på fluga, att lägga mer tid på all form av öringfiske samt att vinna en flugfisketävling.

Artjakten har gått alldeles utmärkt och jag skulle vilja påstå att den är ett ypperligt sätt att ta sitt flugfiske till en ny nivå. Det krävs noggranna efterforskningar om både fiskarnas beteende och vart man kan finna dem. Utöver detta krävs dessutom en hel del kreativitet; långt ifrån alla arter lever på småfisk & insekter. Att binda brödflugor, majsflugor & gräsflugor hör numera till vardagssysslorna och för de minsta arterna krävs microkrokar #28-32. Inte helt lätt att binda något på dem..

 Ryggstrimmig pelamid / Bonito - Sarda sarda.

 Årets fisk! Årets fighter!

 Gräskarp - Ctenopharyngodon idellus - ännu en grym fighter på fluga.

I jakt på nya fiskevatten.

Där det finns fåglar finns det fiskar.

Spegelkarp - Cyprinus carpio - som lurades med hjälp av en majsfluga #12.

En gigantisk id - Leuciscus idus - som även den föll för samma majsfluga.

En vansinnigt bra fluga, tro det eller ej.

Det är definitivt inte bara stora fiskar som står på agendan. Här en svart smörbult - Gobius niger.

Troligtvis en liten id.

Öringarna har återigen stått i rampljuset här på bloggen, även om havsöringarna tidvis blänker med sin frånvaro. De blanka torpederna förblir ett mysterium för undertecknad, men under det kommande året utlovar jag ännu fler turer längs med den vackra skånska kusten.

Hjärtat klappar fortfarande lite extra för bäcköringfisket. Smultronstället bjöd på en fantastisk & långdragen danicasäsong, men redan i april hade jag fint torrflugefiske då bäcksländorna behagade att kläckas. Maj månad bjöd sedan på magiska kläckningar av min absoluta favorit: den gula forssländan.

Den gångna säsongen bjöd på flera fantastiska kvällar på den skånska västkusten.

 Havsöringsfiske i maj innebär alltid samma sak; näbbisar på kroken!

På tal om öringfiske - har jag nämnt mitt smultronställe?

Smultronstället i all sin prakt.

 Årets första danica - vilken skönhet.

 En vacker öring som var kvick med att börja smaska i sig förbiflytande danicor.

 Gul forsslända - Heptagenia sulphurea - i nymfstadiet.

En fullt utvecklad gul forsslända. Vacker som få och väldigt populär bland bäckens alla invånare.

Öringarna fullkomligen slänger sig över sländorna när tillfälle ges.

Skogsödlorna likaså.

Sveriges största spindelart - kärrspindeln - äter både insekter & öringyngel.

En åsandslända - Ephemera danica - som inte ville agera modell.

En riktig troféfisk från smultronstället - helt klart årets bästa fiskeminne.

Att vinna en flugfisketävling visade sig återigen lättare sagt än gjort. Björkadammens flugfiskefestival blev årets enda tävling och trots tre fångade fiskar blev det inte ens en pallplats för undertecknad. Bättre lycka nästa år?

Startplats nummer nitton.

En av tre landade regnbågar. Alla tämligen små dessvärre.

2015 var året då jag äntligen tog mitt förnuft till fånga och påbörjade min flugbindningskarriär. För tillfället binder jag uteslutande torrflugor & nymfer och jag skulle vilja påstå att jag börjar få kläm på flertalet CdC-flugor; f-flys, fjädermygg & nattsländor. Planerna för det nya året är att utöka min repertoar med ett tiotal mönster, däribland dagsländor & havsöringsflugor.

Mitt intresse för entomologi & iktyologi - läran om insekter & fiskar - växer för varje dag som går. Detta går såklart hand i hand med min passion för flugfisket och framöver kan ni förvänta er ännu fler bilder & berättelser om alla möjliga små underverk.

F-fly är ett väldigt mångsidigt flugmönster.

 Öringarna har låtit sig övertygas gång efter annan.

 Fjädermyggkläckare är en annan favorit som kan varieras i det oändliga.

 En gul forssländenymf som gömde sig under stenarna i ett av Vänneåns forspartier.

Husbyggande nattsländelarver är ingen ovanlig syn om man vet vart man ska leta.

Nattslända - art okänd. Populär bland regnbågarna i Sunnedamm.

En vacker regnbåge som föll offer för en imitation av nattsländan ovan. 

Nykläckt sjösandslända - Ephemera vulgata.

 Trollsländenymferna är top dog i insektsvärlden. Riktiga rovdjur.

 En trollslända föds.

 Efter tio minuter hade den precis lyckats ta sig ur skalet..

.. och efter ytterligare en halvtimme var vingarna redo att användas för första gången.

Liten dagslända av okänd art.

Smygfiske längs vasskanterna brukar ge utdelning..

 .. smack!

 En skönhet i vacker teckning.

 Perfekta fenor.

Jag ser väldigt mycket fram emot ett nytt spännande fiskeår med alla dess utmaningar. Vi ses vid vattnet!

Night fishing in Antibes

På årets sista dag lyfte planet från ett gråmulet & köldslaget Kastrup. Två timmar senare landade vi i ett betydligt varmare Nice, men än hade vi inte nått vår slutdestination. Claes & Kaj hämtade upp oss på flygplatsen och en timme senare hade vi installerat oss i vackra Villa Asmodée - ett mysigt pensionat på gränsen mellan Antibes & Juan-les-Pins.

Nyårsafton spenderades med familj & vänner och jag måste säga att det var skön omväxling att för en gångs skull kunna fira in det nya året utomhus - enbart iklädd jeans & skjorta.

Citrusfrukter av alla möjliga slag välkomnade oss till Villa Asmodée. 

Vacker utsikt från verandan.

Perfekt nyårsfirande - långt från kylan!

De kommande dagarna spenderades på gatorna i Antibes & Juan-les-Pins och naturligtvis passade jag även på att reka potentiella fiskeplatser. Fiskeplatserna var få, men för en flugfiskare var de ännu färre. Lokalbefolkningen hade lagt vantarna på samtliga hotspots, men trots bröd- & maskmete kunde det dröja timmar mellan huggen.

Vädret var inte heller riktigt på vår sida. Det annars så kristallklara, azurblåa vattnet grumlades av vågor, vindriktningen var fel och uteblivet solsken bidrog till att de soldyrkande fiskarna lös med sin frånvaro.

Att googla efter fiskeinformation var lättare sagt än gjort. "Antibes fishing" på google ledde ofrånkomligen till Picassos mästerverk Night fishing in Antibes. Närmsta stora stad var Nice och som ni kanske förstår så ledde sökorden "Nice fishing" inte till något annat än storslagna fiskebilder & historier från alla världens hörn. Inte det minsta hjälpsamt. Suck.

'Night fishing in Antibes' Picasso 1939.

Söndagen bjöd på värmande solsken, frukost utomhus och ett händelserikt besök i marinan. Jag slog mig ner vid en ledig båtplats och började mäska med bröd. Skeptiska multar gled sporadiskt förbi och efter en stund hade de vant sig vid min närvaro. Sakta men säkert samlades stimmet precis nedanför mina fötter för att godtroget äta av den dagsfärska baguetten.

Jag räknade till säkert tio förbudsskyltar vid ingången till marinan; husdjur, vespor, cyklar, mat, alkohol med mera, men ingen bild på varken fiskar eller spön. Vanligtvis råder fiskeförbud i marinorna, av förklarliga skäl, men här stod det åtminstone inte uttryckligen. Hm.

 Nybakta croissants & baguetter i morgonsolen. Underbart!

Vacker utsikt från en av Juan-les-Pins alla pirar. Siktdjupet var inte så pjåkigt.

Jag ville ogärna bli bötfälld och få mitt resespö beslagtaget, så jag bestämde mig för att smyga med fiskandet. Sju-åtta meter lina drogs ut från flugrullen, en liten nymf knöts på och sedan var planen att helt enkelt fiska med handlina.

Brödet åts upp med stor aptit, men multarna tvärvägrade naturligtvis att ta mitt lilla haröra. Däremot vågade sig enstaka cow breams fram för ett smakprov, men de fastnade dessvärre sällan på kroken. Två krokningar blev det, varav en släppte precis när jag skulle lyfta upp den ur vattnet.

I ren desperation förberedde jag den något mer okonventionella metoden att agna flugan med lite bröd. Multarna föll för mitt sluga trick, men att kroka dem visade sig lättare sagt än gjort. Plötsligt gled en bjässe uppåt två kilo fram till "brödflugan". Flugan slukades och mothugget blev perfekt, men ni kan ju kanske gissa hur det gick att drilla en tvåkilosmulte på handlina? Käpprätt åt helvete är en fras som ligger nära till hands..

Proceduren upprepades och jag försökte att undvika de större individerna. Jag var nära att landa en multe kring halvkilot, men fisken lossnade i sista stund. Strax därpå tittade jag ovarsamt bort efter att ha kastat ut den brödagnade flugan. Ännu en majestätisk multe slukade flugan och ännu ett tafsbrott med tillhörande brännmärken i händerna var därefter ett faktum.

Förbipasserande människor brydde sig inte nämnvärt om att jag fiskade i marinan och under en timme hade jag till och med sällskap i form av en trevlig, fiskeintresserad fransman som hade sin båt några platser bort. Lite senare på dagen gled en hamnvakt förbi i en eldriven golfbil och jag trodde att mina dagar var räknade. Icke. Han bekräftade inte ens min existens.

Med enbart en timmes dagsljus kvar riggade jag spöt för att kunna komma åt fiskarna som betade på botten lite längre ut. Brödet var slut sedan länge, men mina berömda majsflugor sviker sällan. Smack. En urstark fisk av större format tog flugan, men den slet sig tyvärr efter ett tiotal sekunder.

Ytterligare ett kast på samma plats - smack - och den här gången gick det bättre. Efter en härlig kamp landades resans första (och sista) fisk; White seabream - Sargo - Diplodus Sargus - Svartstjärtad havsruda. Kärt barn har många namn?

Art #25 - Diplodus Sargus - Svartstjärtad havsruda.

Den fick såklart simma hem igen för at växa till sig.

Tack Ann, Kaj, Claes, Gudrun & Sara för ett härligt nyårsfirande, mysiga kortspelskvällar och en välbehövlig minisemester!