Easter eggs

I samma ögonblick som jag öppnade bildörren så översköljdes jag av en ljudkuliss från hundratals fåglar som för fulla halsar sjöng värmande vårsånger. Det varma ljudet av alla de vårglada småfåglarna var dock inte tillräckligt för att mentalt blockera den kyliga aprilmorgonen. Medan ån rann kall genom ett frostbitet landskap så hade alla mindre vattenpölar förvandlats till is över natten.

Marken frasade under mig där jag vandrade längs vattnet och förutom den till synes trögflytande ån tycktes tiden nästan stå still. Inte en vindpust - inte ett ljud. Solen tittade blygsamt fram över kullarna och solstrålarna nästan hördes när de sköt fram och spred värme & liv till hela dalen. Tussilago sträckte stolt på sig och det gråa landskapet förvandlades sakteligen till ett paradis av färger.

Den skånska tundran i gryningen.

 Solen närmar sig och en timme senare stod denna vårens skönhet åter givakt.

Minusgraderna gjorde sig påminda..

Det vore synd att påstå att fisket var på topp, men det spelade i ärlighetens namn mindre roll. Denna dag fick jag uppleva när vintern mötte våren - en händelse som självklart inte är unik, men ändå lika speciell & vacker år efter år.

Mina stelfrusna fingrar tackade mig då jag lade flugspöt åt sidan till fördel för en kopp brinnande varmt kaffe. Det är underligt det där med kaffe - så mycket energi & livsglädje som ryms i den där lilla koppen. Fjädermyggor surrade nyfiket runt mig och i periferin såg jag en flock hjortar beta i lugn & ro. Med ens blev jag en ny människa med tydlig målmedvetenhet - tid att gå vidare till nästa pool.

Here comes the sun.

 Kaffepaus - då fick spöt vila.

 Jag var inte ensam om att vandra runt i den skånska vildmarken.

 Nya tag - solen värmde gott i min frusna själ.

Kristallklart vatten - hoppas på ett spännande sightfiske under säsongen

Ett säkert vårtecken.

Det blev inga öringar i lördags och inte heller gäddorna lät sig luras i hemligåns flakare partier. Efter sådär 5-6 timmar av resultatlöst fiske ute i det lynniga aprilvädret gav jag till slut upp idén om att fånga någon fisk. Likt en trasig grammofonskiva upprepades väderomslagen kontinuerligt under hela dagen. Ömsom sol - ömsom regn - ömsom hagel.

Till slut fick det vara nog. När jag slog Mattias en pling och berättade att jag var på väg till dammen erbjöd han genast sitt sällskap. Ett gäng förvildade regnbågar senare var fiskesuget tillfälligt stillat, men bara för dagen. Tillsammans med Sara åkte jag tillbaka till dammen på söndagen för att få min dagliga dos av fiske. Slutet gott - allting gott.

 Sara visade vägen i vanlig ordning.

 Även jag fick drilla pigga regnbågar..

.. och som alltid fick de simma vidare igen.

 Fish on!

 En vacker hanfisk i lekdräkt.

 Jag vet att jag tjatar - men - ännu ett vårtecken i form av grodägg!