måndag 30 mars 2015

Silver pike

Tidigt i lördags begav jag mig mot hemligån i jakt på de omtalande grova bäcköringarna. Vattnet är för mig fortfarande väldigt nytt och det ska inte direkt vara det mest lättfiskade av vatten - en spännande & välkommen utmaning med andra ord.

Solen var också uppe med tuppen och i det klara vattnet kunde de flesta bottenstrukturer skådas & memoreras inför kommande turer. De något djupare poolerna såg inbjudande ut, så med en gråsvart tungstensnymf sökte jag metodiskt av vattenmassorna. I sådär tionde kastet kände jag något som påminde mer om ett försiktigt hugg än ett bottennapp. I efterföljande kast - på exakt samma ställe - kom nästa hugg och den här gången lyckades jag med krokningen. Årets första bäcköring var ett faktum - inte särskilt stor, men långt ifrån den minsta som jag har fått.


Soluppgång över de skånska "bergen".

Årets första bäcköring - hurra!

Dagens andra bäcköring landades kort därpå, men sen blev det mestadels en härlig promenad i den vackra, skånska vildmarken. Rovfåglarna cirkulerade uppe i skyn och längs strandkanten kunde jag urskilja spår efter både rådjur & vildsvin. Fjädermyggen började kläcka och våren gjorde sig påmind i form av blommor som sakta men säkert kravlade upp ur marken.


Liten skönhet som naturligtvis fick simma hem omgående.

Vårkänslor - till och med humlorna brummade klumpigt omkring i vårsolen.

Efter ett par kilometer nådde jag en lovande sträcka vid ett något djupare & snabbare parti. Nymfen kastades nerströms och halvvägs hemfiskad tycke jag mig känna en försiktig dragning. När flugan närmade sig samma plats för andra gången såg jag en blixtsnabb plog och sedan blev det tvärstopp. I ytan vältrade en fin öring som verkligen inte var sugen på att syna håvnätet. Argsinta rusningar in under buskar, träd och rötter. Med mitt Loop Cross S1 #4 hade jag inte ens chans att styra fisken, så det var bara att hänga med. Efter en ångestfylld kamp kunde jag till slut landa en vacker blankraga på +60cm. Ingen bäcköring, men vilken firre!


 Bzzzz - rakt ner bland rötter, buskar & träd. Häftig kamp!

 Vilken skönhet - på återseende i höst.

Dagens fluga - inte världens vackraste, men den gjorde jobbet.

En kaffepaus i det vackra vårvädret hann jag med innan det var dags att kila vidare. Under tiden kunde jag njuta av ett av naturens vackraste skådespel - en stor kläckning av dagsländor. Trots tusentals fjädermygg, hundratals dagsländor och enstaka bäcksländor såg jag inte en tillstymmelse till vak.

Timmarna gick men några öringar syntes inte till. Bestämde mig för att pysa vidare för att idka lite gäddfiske. Detta skulle bli den första gången som jag gäddflugfiskade, men definitivt inte den sista. Huggen var brutala, även om det bara var småfisk i farten, men någon krokning lyckades jag dessvärre inte med. Dags att kapitulera - på't imorn igen!


En massiv dagsländekläckning redan i mars?! Vilken lycka!

Söndagen bjöd på en blöt förmiddag och först efter lunch begav jag mig ut i det gyttjiga landskapet. Kläckningarna var igång men några vak syntes inte till. Vattenståndet var marginellt högre, men siktdjupet hade försämrats till mindre än en decimeter. Det kändes helt enkelt lönlöst att smyga runt och nymfa i rådande förhållanden. Efter ett par timmar bestämde jag mig således för att ge gäddorna en andra chans.

På plats vid gäddsträckan blev det genast action. Efter ett par missade fiskar lyckades jag till slut med konststycket att kroka en gädda kring kilot. I nästföljande kast högg det hårt igen. En gädda av samma kaliber synade strax håvnätet, men sen dog fisket ut totalt.


Ingen skrytfaktor direkt, men fisk är fisk..

I ett sista försök att fånga något gick jag ett hundratal meter uppströms till en svårkastad men fin sträcka som definitivt hade potential. Jag knöt på min största gäddfluga (15-20cm) och fick till ett dugligt kast. Två spölängder framför fötterna kom hugget - ett brutalt sådant som nästan ryckte spöt ur händerna på mig. Fisken var ursinning och gjorde en tjugometersrusning rakt uppströms för att sedan tvärvända och göra dito nerströms. Mitt i kaoset for tankarna runt i huvudet. Hade jag krokat mitt livs gädda? Tio kilo plus?!

Några sekunder senare fick jag svaret då fisken bjöd på vacker luftakrobatik. En öring - en stor sådan! Efter fem minuters intensiv kamp kastade jag mig praktiskt taget ner i vattnet för att håva den. Success! Wow! Över 70 cm stålblank öring. Inte fullt återställd sedan leken uppenbarligen, men det vore en förolämpning att kalla denna majestätiska öring för raga. Närmre tre kilo nu - kanske uppåt sex kilo i full kondition? Vi ses till hösten.


Wow! Kalasfisk!

Självklart fick den simma hem för att samla krafter inför hösten. Ser fram emot att råka på denna magnifika öring igen!

Dagens fluga: 15-20cm flash!

En helg att minnas, som ni kanske förstår. Gäddflugfisket var ju minst sagt intressant. Nästa gång ska jag allt lyckas lura någon av de större, stationära öringarna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar