fredag 11 december 2015

Coffee

I nästan två månader hade jag väntat på att moder natur skulle förbarma sig över mig. Allt jag bad om var en enda ledig dag med drägligt fiskeväder. Veckorna gick - blåsten & regnet höll sig kvar - men till slut fick jag nog. En fiskedag planerades in och vädrets makter skulle minsann inte få hindra mig.


Today I'm going fishing!
 
Lite flugbindning hjälper mot abstinensen. Fjädermyggkläckare #13.

Äntligen hade det blivit dags att blöta flugorna. Väderrapporten för dagen löd; duggregn, ett halvdussin plusgrader och medelvindar omkring 12-14 m/s. Knappast optimalt, men det var bara att gilla läget.

Framåt lunchtid kom jag fram till vår lilla pärla. Vattenytan var kraftigt vindpinad och det annars så spännande sightfisket var bara att glömma. Havsöringsspöt med tillhörande intermediatelina kändes som ett passande val under omständigheterna.

En liten micronobbler knöts på och redan i andra kastet sög det till i andra änden av fluglinan. Mothugget blev bra och efter en kort kamp var den köldstela regnbågen redo för landning. Fisken var i god kondition; mat verkar alltså inte vara en bristvara i dammen. Åtminstone inte ännu, men vintern har ju trots allt bara börjat.


 Nakna björkar och bister väderlek.

 Fish on!

 Fina fenor.

Vacker regnbåge i bästa kondition.

Huggen duggade verkligen inte tätt denna dag. Samtliga fiskar var precis lika försiktiga och köldstela som den första, så någon kamp vill jag inte påstå att de bjöd på. Honorna var blanka till färgen, medan hanarna var iklädda begynnande lekdräkter med de vackra, karaktäristiska, rödvioletta banden längs sidorna.

Fyra fiskar på lika många timmar blev resultatet. Mina fingrar hade övergått till en blek blålila nyans och i huvudet ekade den ihärdiga vinden. Spöt packades varsamt ner i tuben igen, varpå jag satte mig till rätta på en läad plats i sällskap med min termos.


 Om blickar kunde döda...

Ett litet vinteräpple som blev till lunch.

Kaffe!

Det svarta guldet hälldes varsamt upp i koppen och omedelbart var allt rätt med världen igen. Plötsligt kunde jag urskilja färger i det dunkla, gråmulna höstlandskapet och sakta men säkert återvände blodflödet till mina fingrar.

Ett leende spred sig över mina läppar när dagens första vak uppenbarade sig och för en stund var jag i total harmoni. Tänk vad lite fiske & kaffe kan göra för själen!


 Livet på en pinne.

 Trevlig helg alla fiskevänner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar