Bee afraid

På sistone har det varit ganska glest mellan fiskepassen, men det ska vi förhoppningsvis råda bot på framöver. I brist på fisketid har jag ägnat en del av mina lediga kvällar åt flugbindning - sälhårspuppor, busar och fjädermygg har bundits i parti och minut och nu är jag verkligen utrustad inför höstens sista torrflugefisken.

 Sälhår, sälhår, sälhår - kan ni gissa vad jag ska binda?

Busar i alla möjliga former och färger.

Under den gångna helgen var jag gräsänkling och självklart stod fiske på tapeten. Tillsammans med Mattias begav jag mig till vårt lilla smultronställe - en mysig damm med glasklart vatten och vackra regnbågar.

Efter över ett år i dammen har fiskarna blivit fullkomligt förvildade och tämligen krokvana - det är med andra ord inte särskilt lätt att locka dem till hugg. Att den naturliga födotillgången dessutom är väldigt riklig gör inte uppgiften enklare.

De närliggande biodlingarna förser dammen med klumpiga bin som hjälplöst snubblar runt på vattenytan och flertalet andra landinsekter går regelbundet samma öde till mötes. Under ytan myllrar det också av liv - kräftor i alla storlekar samt corixor utgör basfödan, men det finns även gott om fjädermyggslarver och diverse oidentifierade nymfer.

Bin finns det alltid gott om vid dammen.

Spindlar & andra landinsekter likaså.

Sporadiska dagsländor är alltid ett välkommet inslag.

 Kräftorna var ovanligt aktiva i söndags.

Denna lilla "hummer" vägrade släppa taget om håven. Den var onekligen inte helt nöjd med rådande situation.

Klockan nio på morgonen var vi på plats. Termometern i bilen visade en ynka plusgrad och råa höstvindar svepte in över det flacka landskapet. Brr. Inte ett vak så långt ögat kunde nå, men trots detta provade vi lyckan med torrflugorna - förgäves såklart, men ack så viktigt att ge dem en chans.

Ganska omgående förlikade vi oss med tanken på att torrflugefisket inte skulle ge någon utdelning, varpå vi bytte taktik. Svarta småstreamers skördade däremot framgångar och Mattias stod för dagens första fångst. Strax därpå var det min tur att drilla en pigg regnbåge i bästa möjliga kondition.

Mattias visar prov på kastteknik.

 Fish on!

En fantastisk fisk av modell större.

Kalasfina fenor.

Fisket lämnade en del att önska och efter ett par timmar begav vi oss istället iväg på lite gäddflugfiske. Ån var dock fullständigt igenväxt, så redan efter ett par kast insåg vi att det inte fanns någon poäng med att fortsätta. Istället begav vi oss tillbaka till den underbara lilla dammen i hopp om att regnbågarna hade vaknat till liv.

Vaken lös fortfarande med sin frånvaro, men under ytan var aktiviteten desto större. På kort tid landade jag fyra välkonditionerade regnbågar som verkligen inte hade någon som helst avsikt att följa med ända in till håven - åtminstone inte utan att först bjuda på härlig kamp. Flugan för dagen var en svart dräparmask, som mer eller mindre enbart består av lite marabou och en streamerkrok. Less is more.

Härligt spöböj.

En fröjd för ögat.

En snabbvisit ovan ytan innan den fick simma hem igen.

Allt som allt en mycket trevlig dag i gott sällskap. På hemvägen passade jag på att fynda i naturens eget skafferi. Denna gång var siktet inställt på ett riktigt superbär - havtorn - som är väldigt gott både till fisk och i soppor. Frysen är i skrivande stund fylld av naturens läckerheter: lingon, blåbär, kantareller, havtorn, vinbär och hallon. Nomnom!

 Havtorn när de är som bäst!