Vacker soluppgång.
Riktigt så enkelt skulle det emellertid inte bli. Vi provade torrflugor i alla storlekar, nymfer, streamers, ja allt som fanns i askarna. Efter hand som timmarna gick blåste det upp rejält, från vindstilla till kanske 7-8 m/s. Kaffepauserna avlöste varandra och länge trodde vi att en bomtur skulle bli dagens verklighet.
Ett fisklöst paradis.
Medan jag tittade bort för en halv sekund hörde jag ett litet plask, så jag vände blicken mot vattnet igen och såg att min ythängande fjädermygga hade försvunnit i ett vak. Ett rungande mothugg utfördes och en stackars mört fick sitt livs flygfärd. Den chockade mörten förmådde inte att protestera vid avkrokningen, men vaknade dock till liv strax därpå. Samma fjädermyggimitation överlistade faktiskt ännu en liten mört ett par minuter senare.
Taskmört.
Nej, nu ville vi ha större fisk! På med romkornsflugorna som alltid levererar när man behöver det som mest. En kvart senare krokade Sara en fin liten regnbåge på strax under kilot, men visst räknas den ändå. Själv kämpade jag på ytterligare en kvart innan första kontakten. Turligt nog landade flugan min precis i ett vak och smack - dagen var räddad. En liten, utlekt hona på ett kilo cirka.
Kalasfina fenor!
Bara minuter senare såg jag en bättre fisk simma förbi, varpå jag kastade ut flugan i den förmodade färdriktningen. Inget hugg, så jag drog in flugan snabbt för ett nytt kast. När flugan låg i vattnet precis framför fötterna höjde jag spöt för ett nytt utkast, precis då kommer samma fisk i våldsam fart och glufsar i sig flugan. Ett tafatt mothugg mitt i paniken, men visst fastnade fisken - en utlekt hona på kanske tre kilo. Henne hade jag gärna fått på kroken i full kondition!
Bra drag!
Kul fight med en bångstyrig regnbåge.
Fler blev det faktiskt inte, trots rikliga kläckningar av fjädermygg, bäcksländor och sjösandsländor! Tänka sig, vulgatakläckningar redan nu!
Plecoptera - bäckslända.
Ephemera Vulgata - sjösandslända.
Det kläckte verkligen massor av sjösandsländor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar