Eat sleep fish

I helgen flydde vi fältet och planen var att spendera min födelsedag uppe på det halländska höglandet - närmre bestämt vid Sunnedamm & Vänneån. Inför helgen hade jag hyrt bil och Hertz "surprise vehicle" är alltid ett spännande val. Sist blev jag tilldelad en stadsjeep i megaformat, men den här gången fick jag en moped i förklädnad - Fiat 500C. En rolig liten racerbil förvisso, men motorn lämnade en del att önska. Nåja, nog om bilar, vi kom trots allt fram till vår destination.

En av alla fantastiska torrflugefiskar denna helg!

 Leksaksbil..

Själv är jag en sann karnivor - men Sara kan ju nästan misstas för en vegetarian..

Framme vid Sunnedamm möttes vi av två härliga & morgonpigga (nåja) Nybrobor som stod ute i minusgraderna och huttrade. Beväpnade med rykande varmt kaffe förberedde de sig för torrflugefiske och på altanen skymtade jag en öppnad whiskeyflaska - inte en helt dum idé under förutsättningarna.

Prylarna lastades in i storstugan och en kort stund senare kastade jag torrflugor på vakande fisk. Flugorna ratades gång på gång, men vaken fortsatte. På vattenytan låg mängder av små, döda fjädermygg, men storleksmässigt hade jag inga lämpliga imitationer.

Torrflugorna byttes sedemera ut till smånymfer och med en spider red tag #16 fångades dagens första firre. I det otroligt klara vattnet - och med lite hjälp från solen - såg vi att regnbågarna stod apatiska i både dammen & poolerna. Lekskador & lekbeteende var ett faktum - men skam den som ger sig.

 Fish on i jacuzzin.

En blyg liten regnbåge fick simma hem igen.

Denna lilla krabat var också nyfiken på bäcksländenymfen.

Sara använde denna underbara helg åt att förbereda kommande yogaklasser, medan jag själv spenderade merparten av min tid antingen med flugspöt eller en kopp kaffe i händerna. Hursomhelst så njöt vi båda till fullo av att vara ute i naturen - mitt bland hackspettar, kanadagäss & tranor. En och annan kungsfiskare hade vi dessutom turen att skåda.

 Eat sleep fish! En liten larv firade ner sig från björken med hjälp av sin silkeslina - allt för en stund i rampljuset.

Förberedelser inför kommande yogaklasser.

Sagolik öring!

Dag nummer två bjöd på samma underbara försommarväder - om än lite blåsigt emellanåt - och fisket var fortsatt tämligen trögt. Detta skulle bli en sådan dag då allt gick fel. Tafsbrotten avlöste varandra trots rigoröst utförda knutar, trassel uppstod och när fiskarna väl högg på mina torrflugor så misslyckades jag med mothuggen.

Fem timmars morgonfiske och vad blev resultatet? En mört på torrfluga..

Vitsippan ute i backarna står - eller hur var det nu?

En tur till Vänneån skulle också hinnas med. Mitt vackra Loop Yellowline #2 skulle äntligen få uppleva sin premiärtur. Femton minuter in i fisket lokaliserades en sporadiskt vakande öring och mitt under ett luftkast var olyckan framme - spöt gick från tredelat till fyrdelat och äventyret var således över innan det ens hade börjat. Katastrofen var därmed ett faktum!

******* !!!

Vid Sunnedamm hade fiskarna börjat vaka så smått. Flygmyror plaskade hjälplöst runt i vattnet och i mina flugaskar hittade jag en lämplig imitation. Redan på första utlägget steg en fisk mot flugan, men avvek i sista stund. Kort därpå tog en annan fisk torrflugan i ett vackert head&tail-vak. Mothugget var resolut & vältajmat och efter en intensiv fight kunde dagens första regnbåge på torrfluga landas.

 Äntligen lite action i pool fyra.

 En vacker regnbåge som bjöd på härlig kamp.

En av alla godbitar som snubblade runt på vattenytan.

Kabbleka i all sin prakt.

Sådär en gång i timmen kom ett påslag på torrflugan. Oftast var jag tämligen oförberedd men dagen slutade ändå med sju landade torrflugefiskar - varav två riktigt fina öringar. Födelsedagen avrundades sedan på bästa sätt med grillad ryggbiff, ett fint årgångsvin & som avslutning glass med varma bär - lyxigt värre!

 Fler och fler bäcksländor kläcktes efter hand som timmarna passerade.

 

 Påslag - mothugg - och ett vältajmat foto!

 En gudomligt vacker öring slukade min olivfärgade f-fly #16.

Vilken skönhet.

Grym avslutning på en fantastisk födelsedag - minus spöbrottet då..

På söndagen steg jag upp med solen och medan frukosten inmundigades passade jag på att läsa av termometern: -3 grader! Fy fan! På med fleecehuvan, handskar & ett par extra lager kläder och sedan var jag redo för dagens utmaningar.

 Vackert så det förslår.

Kabblekan såg lite frusen ut.

Frukost ute i den underbara vårsolen.

Fisket var av förklarliga skäl hyfsat svårt, men efter hand som solen värmde upp landskapet började kläckningarna och följaktligen även vaken. Små olivgröna dagsländor kläcktes sporadiskt under hela helgen och med egenbundna f-flys #16 landades fisk efter fisk. Flera gånger fick jag dessutom möjlighet att sightfiska på vakande regnbågar och att se stigningarna i slowmotion är verkligen en häftig upplevelse!

 Vackra, olivgröna dagsländor i storlek mindre kläcktes under hela helgen.

 Vilken rusning - backingen är säkert trettio meter ut i dammen!

 Kalasfin hanfisk som bjöd på helgens härligaste fight.

Den fick naturligtvis simma hem igen efter att ha återhämtat sig.

Mellan huggen passade jag på att inventera strömsträckans otaliga nymfer - vad kan detta vara måntro?

Allt som allt en fantastisk helg uppe på det halländska höglandet. Fisket var över förväntan med tanke på förutsättningarna och totalt landade jag cirka 35-40 fiskar varav hälften på torrflugor. Längtar redan tillbaka! Tack Martin, keep up the good work!

Walk in the park

Ett sista fiskeäventyr hann jag med innan semestern var till ända och plikten åter kallade. Tidigt i tisdags tog jag mitt pick & pack och begav mig mot Vänneån i Halland. Detta klassiska, mytomspunna vatten ska enligt många vara svårt att bemästra, men utmaningen var varmt välkommen. När vi ändå talar om värme - prognosen visade 30 grader & strålande sol och fiskeförutsättningarna kunde verkligen ha varit bättre.

Jag kom fram till Nore kvarn cirka kl 07.30 och begav mig genast ut i skogen - mot ån. Efter en stökig promenad genom snårig skog möttes jag av en förtrollande vacker å, full av både lugnstryk & småforsar. Både vattenståndet och temperaturen var bättre än förväntat, men öringen lös med sin frånvaro.

Fantastiskt vackert.

Inte särskilt djupt, men vatten fanns det gott om.

Inte ett vak i sikte - då får man helt enkelt idka blindfiske. Med en streaking caddis #16 sökte jag av överhäng, förmodade djuphålor och forsnackar. Inte ett hugg eller ens en plog efter flugan. Efter hand som jag begav mig nerströms skrämde jag ett par småöringar som stod inne vid kanterna, men efter flera timmars spanande hade jag fortfarande inte sett ett enda vak, trots alla godbitar på vattenytan. Myggor, småsländor, myror samt en och annan bärfis flöt förbi medan jag höll kaffepaus på en sten mitt ute i ån. Ljuvligt.

Kaffepaus precis nedströms 90°-kurvan. Inget liv i sikte, förutom en ovälkommen ålakråka - eller storskarv på ren svenska.

 Yum!

En godbit? Fanns en hel buffé att välja bland, så även den mest kräsna av öringar borde ha kunnat hitta något smarrigt.

Klockan hade börjat närma sig lunchtid och jag bestämde mig för att knata uppströms igen. När jag kom upp till Nore kvarn tog jag ett par kast i forsnacken - smack. Min första Vänneåöring var ett faktum - ingen bjässe, men vad gör väl det? Kort därpå fick jag ännu en vacker öring och den fick bli min sista. Svetten fullkomligt rann och vätskebristen gjorde sig påmind i form av lätt huvudvärk. Dags för lunchbreak!

Min första Vänneåöring.

Jag begav mig till närliggande Sunnedamm, där jag skulle spendera de två kommande nätterna. Det blev en lång lunch följt av en välbehövlig powernap i skuggan. Fem andra fiskare våndades i hettan och så vitt jag hörde var det ingen som hade fått något. Jag fortsatte på den inslagna vägen - öppnade en öl och slog mig åter ner i den svalkande skuggan av ett par välplacerade björkar. Här hade jag utsikt över alla pooler och jag iakttog noga vart fisken verkade uppehålla sig.

Såg en snok som jagade ifatt en groda, fräckt!

Framåt kvällen blev fiskesuget för stort. Spöt riggades och en mörkbrun streaking caddis knöts på. Denna superfluga har levererat hutlöst många fiskar just här i Sunnedamm, så trots värmen var jag ändå hoppfull. I kurvan i pool fem hade vattnets rörelser vid ett flertal tillfällen avslöjat en ytgående fisk. Efter tre-fyra kast blev frestelsen för stor och fisken sörplade försiktigt i sig flugan. Mothugget blev perfekt, men fisken betedde sig inte som regnbågarna brukar göra. Det hade naturligtvis sin förklaring - det var nämligen en vacker tvåkilosöring som hade fattat tycke för flugan. En kort fight senare kunde den sagolika pjäsen landas, fotograferas och naturligtvis återsättas. Woho!

 Sagolikt vacker.

En häftig öring!

Onsdagen skulle bli minst lika varm och planen var följaktligen att lägga så mycket fisketid som möjligt på morgon & kväll. Det misslyckades fatalt när jag av ren reflex slog av väckarklockan och somnade om. Nåja, klockan sju var jag ute vid poolerna med morgonens tredje kopp kaffe i handen. Mitt ute bland ett stenrös i pool tre såg jag en sporadiskt vakande fisk. Utrustad med gårdagens vinnande fluga smög jag mig närmre och lade ut ett kast precis vid stenarna. Det tog knappt en halv sekund innan fisken hade tagit flugan och än en gång visade det sig vara en ståtlig öring.

Nummer två, självklart på en mörkbrun streaking caddis.

Trean. En skaplig bit.

Strax därpå lade jag ut flugan vid ännu en hotspot i pool tre. Smack - den tredje öringen var ett faktum. Vilken start, det här kanske blir en "walk in the park"? Fel. Nu dog fisket fullständigt. Timme efter timme passerade utan minsta intresse för mina torrflugor. Framåt kvällen tittade nattsländorna fram och strax därpå började ytan kontinuerligt att brytas i våldsamma vak. Så våldsamma att mina första sju-åtta påslag bara resulterade i att fisken missade flugan i de ursinningslösa attackerna. Nåja, jag skulle få min revansch. När mörkret hade gjort sitt intåg tog jag ett par sista kast med det som liknade nattsländorna mest - Europa 12 storlek mindre. Jag hade ingen som helst chans att se min fluga på den bäcksvarta ytan, men i den tysta, vindstilla natten kunde jag lätt urskilja ljudet av ett vak. Ganska häftigt att kasta ut flugan på måfå och invänta den ljudliga attacken, tycker jag. Två regnbågar blev det i mörkret och innan dess hade jag fått sådär 3-4 stycken.

Mycket kaffe gick åt i väntan på att fisken skulle börja vaka.

 Spegelblankt och gott om nattsländor i luften.

Första regnbågen.

Uppochner? Nix, fullständigt vindstilla och inte en krusning på ytan.

Torsdagen började precis på samma vis - jag försov mig till det allra tidigaste gryningsfisket. Solen var uppe med tuppen och redan från start blåste det friskt från alla håll och kanter. I jacuzzin såg jag något mycket märkligt - en avlång pingisboll-liknande sak som flöt runt och en gigantisk öring som försökte sluka den hel, utan att lyckas som tur var. Jag blev kvar i den svårfiskade poolen en bra stund, men upp kom endast en större mört. Inte fy och skam kanske, men långt från vad jag hoppades på. Timmarna svischade förbi och fisket var ruggigt trögt. Två regnbågar blev det innan jag till slut bestämde mig för att pysa hem till Skåne igen - nöjd & belåten och med hedern i behåll.

 Taskmört...

 Något betydligt större på kroken och fighten var grym!

Inte alls medgörlig.

 En kalasfin regnbåge som bara ska krokas av innan den får friheten åter.

 Fina fenor, som vanligt.

 

Ett sista foto innan den fick simma hem igen.

På återseende Martin, alltid fantastiskt kul att vara på besök!