Jag kom fram till Nore kvarn cirka kl 07.30 och begav mig genast ut i skogen - mot ån. Efter en stökig promenad genom snårig skog möttes jag av en förtrollande vacker å, full av både lugnstryk & småforsar. Både vattenståndet och temperaturen var bättre än förväntat, men öringen lös med sin frånvaro.
Inte ett vak i sikte - då får man helt enkelt idka blindfiske. Med en streaking caddis #16 sökte jag av överhäng, förmodade djuphålor och forsnackar. Inte ett hugg eller ens en plog efter flugan. Efter hand som jag begav mig nerströms skrämde jag ett par småöringar som stod inne vid kanterna, men efter flera timmars spanande hade jag fortfarande inte sett ett enda vak, trots alla godbitar på vattenytan. Myggor, småsländor, myror samt en och annan bärfis flöt förbi medan jag höll kaffepaus på en sten mitt ute i ån. Ljuvligt.
Klockan hade börjat närma sig lunchtid och jag bestämde mig för att knata uppströms igen. När jag kom upp till Nore kvarn tog jag ett par kast i forsnacken - smack. Min första Vänneåöring var ett faktum - ingen bjässe, men vad gör väl det? Kort därpå fick jag ännu en vacker öring och den fick bli min sista. Svetten fullkomligt rann och vätskebristen gjorde sig påmind i form av lätt huvudvärk. Dags för lunchbreak!
Fantastiskt vackert.
Inte särskilt djupt, men vatten fanns det gott om.
Inte ett vak i sikte - då får man helt enkelt idka blindfiske. Med en streaking caddis #16 sökte jag av överhäng, förmodade djuphålor och forsnackar. Inte ett hugg eller ens en plog efter flugan. Efter hand som jag begav mig nerströms skrämde jag ett par småöringar som stod inne vid kanterna, men efter flera timmars spanande hade jag fortfarande inte sett ett enda vak, trots alla godbitar på vattenytan. Myggor, småsländor, myror samt en och annan bärfis flöt förbi medan jag höll kaffepaus på en sten mitt ute i ån. Ljuvligt.
Kaffepaus precis nedströms 90°-kurvan. Inget liv i sikte, förutom en ovälkommen ålakråka - eller storskarv på ren svenska.
Yum!
En godbit? Fanns en hel buffé att välja bland, så även den mest kräsna av öringar borde ha kunnat hitta något smarrigt.
Klockan hade börjat närma sig lunchtid och jag bestämde mig för att knata uppströms igen. När jag kom upp till Nore kvarn tog jag ett par kast i forsnacken - smack. Min första Vänneåöring var ett faktum - ingen bjässe, men vad gör väl det? Kort därpå fick jag ännu en vacker öring och den fick bli min sista. Svetten fullkomligt rann och vätskebristen gjorde sig påmind i form av lätt huvudvärk. Dags för lunchbreak!
Min första Vänneåöring.
Jag begav mig till närliggande Sunnedamm, där jag skulle spendera de två kommande nätterna. Det blev en lång lunch följt av en välbehövlig powernap i skuggan. Fem andra fiskare våndades i hettan och så vitt jag hörde var det ingen som hade fått något. Jag fortsatte på den inslagna vägen - öppnade en öl och slog mig åter ner i den svalkande skuggan av ett par välplacerade björkar. Här hade jag utsikt över alla pooler och jag iakttog noga vart fisken verkade uppehålla sig.
Framåt kvällen blev fiskesuget för stort. Spöt riggades och en mörkbrun streaking caddis knöts på. Denna superfluga har levererat hutlöst många fiskar just här i Sunnedamm, så trots värmen var jag ändå hoppfull. I kurvan i pool fem hade vattnets rörelser vid ett flertal tillfällen avslöjat en ytgående fisk. Efter tre-fyra kast blev frestelsen för stor och fisken sörplade försiktigt i sig flugan. Mothugget blev perfekt, men fisken betedde sig inte som regnbågarna brukar göra. Det hade naturligtvis sin förklaring - det var nämligen en vacker tvåkilosöring som hade fattat tycke för flugan. En kort fight senare kunde den sagolika pjäsen landas, fotograferas och naturligtvis återsättas. Woho!
Onsdagen skulle bli minst lika varm och planen var följaktligen att lägga så mycket fisketid som möjligt på morgon & kväll. Det misslyckades fatalt när jag av ren reflex slog av väckarklockan och somnade om. Nåja, klockan sju var jag ute vid poolerna med morgonens tredje kopp kaffe i handen. Mitt ute bland ett stenrös i pool tre såg jag en sporadiskt vakande fisk. Utrustad med gårdagens vinnande fluga smög jag mig närmre och lade ut ett kast precis vid stenarna. Det tog knappt en halv sekund innan fisken hade tagit flugan och än en gång visade det sig vara en ståtlig öring.
Strax därpå lade jag ut flugan vid ännu en hotspot i pool tre. Smack - den tredje öringen var ett faktum. Vilken start, det här kanske blir en "walk in the park"? Fel. Nu dog fisket fullständigt. Timme efter timme passerade utan minsta intresse för mina torrflugor. Framåt kvällen tittade nattsländorna fram och strax därpå började ytan kontinuerligt att brytas i våldsamma vak. Så våldsamma att mina första sju-åtta påslag bara resulterade i att fisken missade flugan i de ursinningslösa attackerna. Nåja, jag skulle få min revansch. När mörkret hade gjort sitt intåg tog jag ett par sista kast med det som liknade nattsländorna mest - Europa 12 storlek mindre. Jag hade ingen som helst chans att se min fluga på den bäcksvarta ytan, men i den tysta, vindstilla natten kunde jag lätt urskilja ljudet av ett vak. Ganska häftigt att kasta ut flugan på måfå och invänta den ljudliga attacken, tycker jag. Två regnbågar blev det i mörkret och innan dess hade jag fått sådär 3-4 stycken.
Torsdagen började precis på samma vis - jag försov mig till det allra tidigaste gryningsfisket. Solen var uppe med tuppen och redan från start blåste det friskt från alla håll och kanter. I jacuzzin såg jag något mycket märkligt - en avlång pingisboll-liknande sak som flöt runt och en gigantisk öring som försökte sluka den hel, utan att lyckas som tur var. Jag blev kvar i den svårfiskade poolen en bra stund, men upp kom endast en större mört. Inte fy och skam kanske, men långt från vad jag hoppades på. Timmarna svischade förbi och fisket var ruggigt trögt. Två regnbågar blev det innan jag till slut bestämde mig för att pysa hem till Skåne igen - nöjd & belåten och med hedern i behåll.
På återseende Martin, alltid fantastiskt kul att vara på besök!
Såg en snok som jagade ifatt en groda, fräckt!
Framåt kvällen blev fiskesuget för stort. Spöt riggades och en mörkbrun streaking caddis knöts på. Denna superfluga har levererat hutlöst många fiskar just här i Sunnedamm, så trots värmen var jag ändå hoppfull. I kurvan i pool fem hade vattnets rörelser vid ett flertal tillfällen avslöjat en ytgående fisk. Efter tre-fyra kast blev frestelsen för stor och fisken sörplade försiktigt i sig flugan. Mothugget blev perfekt, men fisken betedde sig inte som regnbågarna brukar göra. Det hade naturligtvis sin förklaring - det var nämligen en vacker tvåkilosöring som hade fattat tycke för flugan. En kort fight senare kunde den sagolika pjäsen landas, fotograferas och naturligtvis återsättas. Woho!
Sagolikt vacker.
En häftig öring!
Onsdagen skulle bli minst lika varm och planen var följaktligen att lägga så mycket fisketid som möjligt på morgon & kväll. Det misslyckades fatalt när jag av ren reflex slog av väckarklockan och somnade om. Nåja, klockan sju var jag ute vid poolerna med morgonens tredje kopp kaffe i handen. Mitt ute bland ett stenrös i pool tre såg jag en sporadiskt vakande fisk. Utrustad med gårdagens vinnande fluga smög jag mig närmre och lade ut ett kast precis vid stenarna. Det tog knappt en halv sekund innan fisken hade tagit flugan och än en gång visade det sig vara en ståtlig öring.
Nummer två, självklart på en mörkbrun streaking caddis.
Trean. En skaplig bit.
Strax därpå lade jag ut flugan vid ännu en hotspot i pool tre. Smack - den tredje öringen var ett faktum. Vilken start, det här kanske blir en "walk in the park"? Fel. Nu dog fisket fullständigt. Timme efter timme passerade utan minsta intresse för mina torrflugor. Framåt kvällen tittade nattsländorna fram och strax därpå började ytan kontinuerligt att brytas i våldsamma vak. Så våldsamma att mina första sju-åtta påslag bara resulterade i att fisken missade flugan i de ursinningslösa attackerna. Nåja, jag skulle få min revansch. När mörkret hade gjort sitt intåg tog jag ett par sista kast med det som liknade nattsländorna mest - Europa 12 storlek mindre. Jag hade ingen som helst chans att se min fluga på den bäcksvarta ytan, men i den tysta, vindstilla natten kunde jag lätt urskilja ljudet av ett vak. Ganska häftigt att kasta ut flugan på måfå och invänta den ljudliga attacken, tycker jag. Två regnbågar blev det i mörkret och innan dess hade jag fått sådär 3-4 stycken.
Mycket kaffe gick åt i väntan på att fisken skulle börja vaka.
Spegelblankt och gott om nattsländor i luften.
Första regnbågen.
Uppochner? Nix, fullständigt vindstilla och inte en krusning på ytan.
Torsdagen började precis på samma vis - jag försov mig till det allra tidigaste gryningsfisket. Solen var uppe med tuppen och redan från start blåste det friskt från alla håll och kanter. I jacuzzin såg jag något mycket märkligt - en avlång pingisboll-liknande sak som flöt runt och en gigantisk öring som försökte sluka den hel, utan att lyckas som tur var. Jag blev kvar i den svårfiskade poolen en bra stund, men upp kom endast en större mört. Inte fy och skam kanske, men långt från vad jag hoppades på. Timmarna svischade förbi och fisket var ruggigt trögt. Två regnbågar blev det innan jag till slut bestämde mig för att pysa hem till Skåne igen - nöjd & belåten och med hedern i behåll.
Taskmört...
Något betydligt större på kroken och fighten var grym!
Inte alls medgörlig.
En kalasfin regnbåge som bara ska krokas av innan den får friheten åter.
Fina fenor, som vanligt.
Ett sista foto innan den fick simma hem igen.
På återseende Martin, alltid fantastiskt kul att vara på besök!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar