Vi nådde vår destination strax innan kl 05.00, spöna riggades upp i rasande tempo och de första kasten lade vi i den minsta av de tre dammarna, där vi senast hade ett utomordentligt danicafiske. Det dröjde inte länge innan en kalasfin regnbåge gick upp och sörplade i sig min torrfluga - en gul forsslända #12. Den bjöd på härlig kamp & fick i sedvanlig ordning friheten åter ganska snabbt. Vid återsättningen märkte jag att vattnet egentligen var på tok för varmt för att fisken ska må bra efter en drillning, så den mesta fisketiden spenderade vi därför i de två andra dammarna samt bäcken som tillför friskt, syrerikt vatten till anläggningen.
Första för dagen. Härligt drag!
I den största dammen vakade det en del på morgonen, likaså i den lilla delen av bäcken som var fiskbar. Den vilda öringstammen som lös med sin frånvaro sist fullkomligt slängde sig över våra imitationer. Baetis & andra småsländor #16-18 var receptet för dagen. Öring efter öring landades, men de större individerna var dessvärre inte på hugget.
När förmiddagen anlände blåste det upp ordentligt, vaken blev mer sporadiska och fisket dog ut fullständigt. En & annan öring lurades genom dränkta torrisar eller renodlade kläckarnymfer. Så fort vinden mojnade samlades flicksländorna i svärmar för att para sig och vid dessa ögonblick kunde man se öringarna hoppa flera decimeter över vattenytan för att få tag på godbitarna. Tyvärr hade vi inga imitationer som liknade fullt utvecklade flicksländor, så de öringar som enbart fokuserade på dessa lyckades vi inte att lura.
När jag var på väg över bron, på väg mot stugan för en liten kaffepaus, såg jag en öring som simmade in i "vattenfallet" mellan två av dammarna. Jag lade upp spöt på broräcket, drog ut några spölängder lina och sänkte ner en fjädermyggkläckare med linan fortfarande i händerna. Där "pimplade" jag lite lojt och när jag lyfte upp flugan såg vi plötsligt en öring som visade intresse. Flugan sänktes ner än en gång och nu tog något tag i flugan. Jag började hala in linan med händerna i brist på utrymme och i ytan vältrade något enormt. What the...?!
Det tog ett tag innan fisken fattade att den var krokad, men sen for den iväg med all världens fart. Bzzzzz. Inom loppet av ett par sekunder hade hela löslinan runnit ur händerna på mig och spöt höll nästan på att försvinna ner i plurret innan jag fick tag på det. Bzzzzz. Rakt ut i dammen. Fisken var rasande & dessutom större än något annat vi tidigare har fått här. Både spötoppen & linan trasslade gång på gång in sig i träden som hängde ner över mig. Hur fan ska jag lyckas landa det här monstret? Jimmy stod beredd med håven och fick ett alldeles ypperligt läge att landa den. "Den får inte plats i håven!!"
Efter MYCKET om och men lyckades jag till slut få in skönheten, tillika odjuret, till hörnan vid vattenfallet. Efter en bökig håvning blev det en kort fotosession innan den fick friheten åter. Cirka fyra kilo muskelpaket - förvildad & torpedformad. Vilken fisk! Wow!
Framåt eftermiddagen & kvällen började det vaka frenetiskt efter små, små, små sländor/flugor. #30 hade varit lämpligt, men det minsta vi hade i askarna var på tok för stort. När vi väl lyckades kroka en fisk var de knepiga att landa. Smarta små fanskap som visste precis hur de ska kroka loss sig själva - simma rakt in i närmsta buskage/bottenvegetation för att sedan bända loss den hullinglösa kroken. Piece of cake!
Efter många timmars svårt kvällsfiske gav vi upp, men vilken fantastisk dag det var. 15 öringar & 6-7 regnbågar blev det för egen del och Jimmy var inte långt efter. Största öringen för dagen låg på drygt 30 cm, men det ska enligt utsago gå sagolika öringar på 2-3 kilo i vattnet. Inte alls omöjligt med tanke på hur otroligt många där finns!
På återseende, Janne!
Inne bland träden till höger ligger inloppet till dammen - här gäckar storöringen.
Första öringen - en liten skönhet!
Tätprickig & vacker!
På väg tillbaka till sitt rätta element.
En av de lite större den här fantastiska dagen.
När förmiddagen anlände blåste det upp ordentligt, vaken blev mer sporadiska och fisket dog ut fullständigt. En & annan öring lurades genom dränkta torrisar eller renodlade kläckarnymfer. Så fort vinden mojnade samlades flicksländorna i svärmar för att para sig och vid dessa ögonblick kunde man se öringarna hoppa flera decimeter över vattenytan för att få tag på godbitarna. Tyvärr hade vi inga imitationer som liknade fullt utvecklade flicksländor, så de öringar som enbart fokuserade på dessa lyckades vi inte att lura.
Ännu en fin, liten krabat.
Förutom några sporadiska danicor var det denna storlek som dominerande bland sländorna. #16-18 någonstans.
Dagens troligtvis största & i särklass vackraste!
När jag var på väg över bron, på väg mot stugan för en liten kaffepaus, såg jag en öring som simmade in i "vattenfallet" mellan två av dammarna. Jag lade upp spöt på broräcket, drog ut några spölängder lina och sänkte ner en fjädermyggkläckare med linan fortfarande i händerna. Där "pimplade" jag lite lojt och när jag lyfte upp flugan såg vi plötsligt en öring som visade intresse. Flugan sänktes ner än en gång och nu tog något tag i flugan. Jag började hala in linan med händerna i brist på utrymme och i ytan vältrade något enormt. What the...?!
Here there be monsters..
Vyn från där jag stod ovanför vattenfallet, trångt är bara förnamnet.
Det tog ett tag innan fisken fattade att den var krokad, men sen for den iväg med all världens fart. Bzzzzz. Inom loppet av ett par sekunder hade hela löslinan runnit ur händerna på mig och spöt höll nästan på att försvinna ner i plurret innan jag fick tag på det. Bzzzzz. Rakt ut i dammen. Fisken var rasande & dessutom större än något annat vi tidigare har fått här. Både spötoppen & linan trasslade gång på gång in sig i träden som hängde ner över mig. Hur fan ska jag lyckas landa det här monstret? Jimmy stod beredd med håven och fick ett alldeles ypperligt läge att landa den. "Den får inte plats i håven!!"
Inget utrymme att drilla fisk - speciellt inte av grövre kaliber. Hur ska detta gå?!
Efter MYCKET om och men lyckades jag till slut få in skönheten, tillika odjuret, till hörnan vid vattenfallet. Efter en bökig håvning blev det en kort fotosession innan den fick friheten åter. Cirka fyra kilo muskelpaket - förvildad & torpedformad. Vilken fisk! Wow!
Power!
Torpedformad, förvildad & helt brutalt stark!
Framåt eftermiddagen & kvällen började det vaka frenetiskt efter små, små, små sländor/flugor. #30 hade varit lämpligt, men det minsta vi hade i askarna var på tok för stort. När vi väl lyckades kroka en fisk var de knepiga att landa. Smarta små fanskap som visste precis hur de ska kroka loss sig själva - simma rakt in i närmsta buskage/bottenvegetation för att sedan bända loss den hullinglösa kroken. Piece of cake!
Kräftorna var också hungriga - en ny flugfångad art =)
På väg tillbaka till dammen, inte ett dugg intresserad av att posera för kameran.
Ännu en förslående vacker skåneöring.
Off you go.
Här sätter vi punkt för den här gången.
Efter många timmars svårt kvällsfiske gav vi upp, men vilken fantastisk dag det var. 15 öringar & 6-7 regnbågar blev det för egen del och Jimmy var inte långt efter. Största öringen för dagen låg på drygt 30 cm, men det ska enligt utsago gå sagolika öringar på 2-3 kilo i vattnet. Inte alls omöjligt med tanke på hur otroligt många där finns!
På återseende, Janne!
