Dry fly short stories - part one

Äntligen premiärdags! Årets första fisketur längs smultronbäcken är alltid lika spännande. Det är svårt att på förhand spekulera i hur det kommer att gå då det är många parametrar som måste stämma.

Vädret var sådär härligt smålurigt; ömsom duggregn & blåst - ömsom värmande vårsol. Vattentemperaturen var verkligen årstidstypisk och de våldsamma vårfloderna var ett minne blott.

Den nedre sträckans vanligtvis högproduktiva forspartier & djuphålor var dessvärre fullkomligt livlösa. Jag fiskade mig metodiskt uppströms och slutligen nådde jag en av mina favoritsträckor där bäcken breder ut sig och svänger ganska exakt nittio grader.

I väntan på vakande fiskar passade jag på att beundra det trolska landskapet kring bäcken. Ett tjockt täcke av vitsippor bredde ut sig längs strandkanterna och från trädtopparna sjöng småfåglarna vackra vårsånger.

Årets första rikliga kläckning var på gång och i luften surrade fjädermygg, bäcksländor & åsländor omkring. Öringarna - sina vanor trogna - var inte sena med att reagera när godbitarna flöt förbi. Vakringarna spred sig sakta över vattenytan och en kort stund senare landades årets första öringar på torrfluga. Succé!

Livet på en pinne!

Baetis rhodani - Stor åslända.

En närbild av ovan nämnda slända.

Årets första lilla sötnos.

Vitsippor så långt ögat kunde nå.

En vacker bäcköring.

Loop Yellow line #2 - ett alldeles underbart myggspö!

Plecoptera - Bäckslända. Art okänd.

Vacker liten skapelse.

Kabbleka i all sin prakt.

Dagens största skönhet.

På återseende.

F-flys i varierade storlekar & färger fungerade ypperligt.

En härlig avslutning på dagen tillsammans med syrrans lilla vovve.

 

Ice

För knappt fjorton dagar sedan uppenbarade sig årets första vårtecken. I skrivande stund lyser vackra, solgula vintergäck upp ängarna och i parkerna har till och med snödropparna kravlat sig fram ur sina underjordiska gömmor

Förra helgen bjöd på värmande vårsol, tolv plusgrader och knappt någon vind. Jag begav mig till smultronstället för årets första fiskepass - glad som ett litet barn på julafton - bara för att få dagen fullkomligt förstörd. Ett tre centimeter tjockt islager täckte hela dammen. Närliggande dammar, diken & pölar var naturligtvis isfria sedan länge och hela situationen kändes som en käftsmäll från moder natur.

Istället för att fiska sitter jag alltså nu framför bindstädet och drömmer mig bort till vackra bäcköringar, rikliga kläckningar & sagolikt torrflugefiske. Hoppet om en nära förestående fisketur har inte övergett mig.

 Vintergäck.

 Snödroppar.

Is - en fullkomligt värdelös form av vatten..

 Nattslända #16.

 Kläckare #16.

 Liten dagslända #18.

 Min personliga favorit - Heptagenia sulphurea - Gul forsslända #14.

Fjädermyggkläckare #16.

Fler högeffektiva fjädermyggkläckare. Vågar nästan utlova fångstgaranti på dessa.

One cast, one trout

I helgen besökte jag Strömhult för första gången och det var verkligen på tiden. Vi var ett härligt gäng som hade samlats och stämningen var naturligtvis på topp. Väderprognosen hade lovat högtryck, stor sol & över tjugo grader varmt - helt perfekt tänkte vi - men verkligheten blev en annan.

Ett nytt lågtryck svepte in över det halländska gränslandet och de kläckningar som borde ha varit i full gång uteblev nästan helt. Vaken var sporadiska och insektshalten i luften var oroväckande låg, men skam den som ger sig.

Poolkartan - många lockande platser!

När startskottet gick kl 17.00 begav jag mig genast till 'Akvariet' efter tips från både Mattias & Arsim. I samma ögonblick som jag kom fram till fiskeplatsen såg jag ett vak bakom ett närliggande träd. Med enbart tafsen utanför spötoppen placerade jag min olivfärgade f-fly #18 på vaket, varpå en stor öring lugnt steg mot ytan och sörplade i sig flugan.

I det strömmande vattnet tog storöringen till det vanliga knepet - den använde hela sin tyngd och ställde sig resolut på botten utan någon som helst intention att komma upp till ytan. Med mitt Loop Cross S1 #4 hade jag inte en chans att bända upp fisken, så under de inledande minutrarna hände inte särskilt mycket.

Tjurig storöring på kroken.

Öringen fick plötsligt liv och simmade in under träd, buskar & rötter. Det ena hindret efter det andra avverkades och efter en svettig tiominuterskamp landade jag till slut en magnifik öring i prima kondition.

Drömfisk! Snudd på fyra kilo skulle jag gissa på.

Vilken skönhet!

Under den kommande timmen vakade öringarna titt som tätt. De frossade egentligen på något riktigt smått, men kunde inte motstå mina förbiflytande f-flys. Genom lugna head&tail-vak tog de imitationerna utan att tveka och redan efter en timme hade jag haft kontakt med ett tiotal fiskar.

'Roys nacke' - en hotspot för öring.

Ännu en sagolikt vacker öring.

Småttingarna ville också vara med och leka.

Efter huggsexan tvärdog dock fisket, kanske främst för att jag vägrade ge upp mina torrflugor trots brist på vakande fiskar. Då och då flöt en gul forsslända förbi och i nio fall av tio lockades fiskarna upp till ytan för att kalasa på de gula godbitarna. Med jämna mellanrum överlistade jag både regnbågar & öringar och när kvällen summerades hade jag landat åtminstone ett dussin fiskar på varierande torrflugor.

Gula forssländor - heptagenia sulphurea - kläcktes sporadiskt.

Ännu en öring på kroken - självklart på torrfluga.

 Kanonfisk!

Storleken på regnbågarna lämnade en hel del att önska.

Kvällen avrundades sedan med gott käk, ett par öl & sedvanligt skitsnack innan sängen kallade. Klockan fem på morgonen skulle nästa fiskepass påbörjas och det var verkligen inga pigga grabbar som närvarade vid frukostbordet.

Det kan omöjligt ha varit mer än ett par grader varmt och återigen lös både insekter & vak med sin frånvaro. Jag överlistade ett par fiskar på torrt varav en riktigt fin öring som sporadiskt vakade inne under träden. I det klara vattnet såg jag öringen på sin ståndplats och när min cdctuss #20 äntligen landade långt in under den överhängande växtligheten var det aldrig någon tvekan. Smack!

Fish on!

Ännu en av Strömhults fina öringar.

 En av få vulgator i strömsträckan.

De gula forssländorna var något talrikare.

Återigen blev torrflugefisket otroligt trögt, så jag bytte till en romkornsfluga bara för att få känna på spöböj. Både regnbågar & öringar blev som tokiga och slängde sig över flugan. Härliga hugg, häftiga kamper i trånga utrymmen och långa stunder utan tillstymmelse till ytaktivitet - så kan man summera söndagsförmiddagen. Allt som allt blev det även denna dag cirka 12-15 landade fiskar.

Ännu en dag på 'Kontoret'.

 Mört, abborre, sutare, braxen, gädda - artrikedomen i Strömhult bidrar till ett spännande fiske.

En standardregnbåge på cirka 3.5 kilo - fin form men fenorna kunde ha varit bättre.

Vad blev mitt intryck av Strömhult då? Otroligt fin anläggning som bjuder på genuin vildmarkskänsla. Strömsträckan är riktigt mysig och de sagolika öringarna vill jag verkligen stifta bättre bekantskap med. Bara ett litet minus - ett tiotal av mina landade regnbågar var under halvkilot.

Tack Fredrik & co för att jag fick haka på! Ser fram emot fler turer!

Fourth time's the charm

Den gångna helgen spenderades mestadels vid det lilla smultronstället som jag är så otroligt tacksam över att få fiska vid. Här simmar öring, tigeröring & bäckröding, även om de två sistnämnda enbart förekommer ytterst sporadiskt. Fiskarna i den lilla bäcken tar gladeligen sländor som snubblar runt på vattenytan - speciellt gula forssländor, strömsländor & åsandsländor. Tack C för att du delar med dig av ditt fantastiska smultronställe!

 Smultronstället.

I fredags fixade jag mina sista blomsterinköp innan jag slängde mig in i bilen och ilade iväg till bäcken. Solen var framme, men ändå var det märkligt kallt i luften för att vara slutet av maj månad. Både strömsländor & gula forssländor kläcktes i massor och öringarna kalasade för fullt på godbitarna. Bara ett litet bekymmer - de flesta vaken var inne i buskagen och således helt utom räckhåll för mig.

Heptagenia sulphurea - gul forsslända.

Varsamt gled jag fram längs stigen i jakt på bäckens prickiga riddare. En och annan öring vakade på fiskbara platser och efter ett gäng flugbyten hittade jag till slut rätt i asken. Så otroligt kräsna de var med både storlek, färg & presentation - men det är ju samtidigt det som är tjusningen med detta fantastiska bäcköringsfiske.

Här står alltid öring - inte alltid så lätt utan utrymme för bakkast dock.

 Dagens första lilla öring..

 .. lät sig luras av en imitation av gul forsslända.

Ephemera danica - åsandslända.

Pigg, liten rackare som också kalasade på gula forssländor.

Innan dagen var slut hade jag dessutom tappat en riktigt fin öring. Precis i anslutning till ett näckrosbälte kom ett brutalt hugg på min lilla f-fly. Öringen fightade på djupet och trots hård press lyckades jag inte hålla fisken undan växtligheten. Den zickzackade sig rutinerat fram mellan näckrosorna varpå kroken lossnade efter ett par minuter. Shit happens.

Man kan helt klart ha det sämre.

Lördagen bjöd på sovmorgon då väderprognosen hade lovat spöregn under förmiddagen. Cirka klockan två var jag på plats och självklart möttes jag av en kraftig hagelstorm precis då jag hade riggat spöt och spanat in en vakande öring. Men som ni säkert vet - efter regn (och hagel) kommer kläckningar.

Härifrån väntade jag ut hagelstormen, med utsikt över en av bäckens hetaste ståndplatser.

Gul forsslända i nymfstadiet.

Kanske den vackraste sländan utav alla?

Bäckens giganter är på gång.

Två stora, fina åsandsländor dök plötsligt upp på vattenytan och mina förhoppningar om en fantastisk kläckning höjdes till skyarna. Förgäves. Det blev inga fler. Men gula forssländor kläcktes om än fler än under gårdagen och torrflugefisket visade sig än en gång från sin bästa sida. I vanlig ordning tappade jag dagens i särklass största öring, dessutom på precis samma plats & manér som i fredags.

F-fly #16-18 i flera olika färger - onekligen helgens fluga!

Dagens finaste - vilken öring!

Söndagen inledde jag i ett för mig helt nytt vatten ute på de sydskånska vidderna. Här har storöringarna duggat tätt en gång i tiden men hittills finner jag mitt nya vatten extremt svårfiskat. Vattnet skiftar karaktär för varje besök - högvatten, lågvatten, kristallklart, lerfärgat osv. Det är glest mellan öringarna, åtminstone för undertecknad, men visst ska dem finnas där. Nattfiske ute i hagarna bland kor, tjurar & vildsvin är vad jag har framför mig om jag vill komma åt de stora - en spännande sommar är att vänta!

Fantastisk natur.

Det enda som fattades var vakande öringar.

Efter ett par resultatlösa timmar begav jag mig istället mot smultronstället för att ta revansch på storöringen som hade gäckat mig i två dagar. I sedvanlig ordning kläcktes gula forssländor för fullt och även denna dag bjöd på två åsandsländor, varken fler eller färre. Märkligt.

Danica i nymfstadiet.

 Öring-godis!

Fotosessionen blev kort - åsandsländan hade annat i kikaren.

Här försöker jag smyga mig fram för att kasta på en något större fisk.

Sanslöst vacker!

Många bäck(öring)ar små.

Fisket var fortsatt bra och precis då jag hade planer på att packa ihop mina prylar såg jag ett ordentligt vak enbart ett par spölängder bort. Jag intog kastposition i den snåriga skogen och presenterade min #20-mygga precis uppströms vaket. PANG!

Vattenytan expoderade i en ursinnig attack, varpå undertecknad blev skiträdd och fibblade bort mothugget. Ett tiotal kast senare hände exakt samma sak och likförbannat hoppade jag till istället för att göra ett värdigt mothugg. Skulle jag få en chans till på samma fisk? Jo men visst - bara ett litet bekymmer - jag misslyckades en tredje gång och storöringen vann således för tredje dagen i rad. Men nästa gång, då jävlar!

Helgens sista skönhet - en öring som höll ut i tre dagar innan den till slut föll offer för cdctussen #20.