Kilometrarna fullkomligen swishade förbi och att bege oss ut på vägarna innan alla andra midsommartrafikanter hade vaknat skulle visa sig vara ett vinnande koncept. Vilhelmina passerades redan före lunch och strax därpå svingade vi våra spön i vackra Vojmån.
Bettan - en hyrbil att lita på!
On the road again.
Snabbfrukost vid Tönnebro. Bara 600 km kvar.
Artjägaren i mig hade insisterat å det grövsta på att fånga åtminstone en harr innan vi åkte vidare mot röding- & öringparadiset dit vi var på väg. Harren skulle visa sig vara en tacksam fisk som gärna steg mot torrflugorna och efter ett halvdussin landade individer vardera bestämde vi oss för att delmålet var avklarat.
Vackra Vojmån - jag har en känsla av att vi kommer att ses igen.
Art #35 - Harr - Thymallus thymallus.
Tacksamma fiskar, men det vore synd att säga att de var särskilt svåra att överlista.
Vi lade om kursen till tolv mil nordväst om Vilhelmina - mot Marsfjällen i södra Lappland - och närmre bestämt den kulturrika samebyn Fatmomakke där vi tillsammans med Mattias far hade hyrt en liten stuga som basecamp.
Efter att nycklarna hade hämtats bar det i rasande fart av mot Gikasjön - endast ett stenkast från stugan med norrlandsmått mätt. Vi inledde med att fiska av utloppet där Ransaren mynnar ut i sjön. Vattnet var otroligt högt & strömt efter ett par dagars abnormal vattenföring och någon fisk fanns inte att skåda i de våldsamma vattenmassorna.
Vi begav oss istället till en annan del av sjön där Mattias tidigare har haft bra fiske. Vägen var usel och krypkörning i gånghastighet var således ett måste. Till slut kom vi fram; ytan låg spegelblank men vattenståndet var naturligtvis även här långt över sin rätta nivå. Bara att gilla läget.
Sporadiska vakringar dök med jämna mellanrum upp både inom & utom kastavstånd. Mattias krokade några mindre öringar per omgående och det märktes att han kunde ståndplatserna som sin egen bakficka.
Själv knöt jag på en svart harörenymf och sökte mig vidare ner i vattenmassorna. En otroligt försiktig tagning följdes upp av ett exemplariskt mothugg. Spöböjet vittnade om en bättre fisk och med tanke på att jag inte kände igen rörelsemönstret var jag tvärsäker på att det var en skaplig röding som hade fattat tycke för nymfen. Ett par svettiga minuter senare landade jag mitt livs första röding och vilken fisk sedan!
Gikasjön.
Tusentals elritsor tog skydd bland stenarna. Inte svårt att gissa vad storöringarna i sjön smaskar i sig om nätterna.
Inte jättemånga insekter i luften, men under stenarna kryllade det av nymfer som denna.
Nykläckta gula forssländor flöt förbi emellanåt.
Art #36 - Röding - Salvelinus alpinus.
Sagolikt vacker röding. 40 cm och uppskattningsvis 900 gram.
Nöjd fiskare!
Kvällen var lång & härlig. Ett par mindre öringar landades på torrfluga och mitt norrlands-hattrick var således ett faktum. En röding grillades i foliepaket på öppen eld och det efterföljande kokkaffet var nog bland det godaste som jag någonsin har druckit.
Den totala tystnaden som rådde var nästan öronbedövande. Ljuden av fallande löv, förbisvävande moln och ändlöst fladdrande knott kunde urskiljas i den ekande stillheten. I just dessa ögonblick fanns inget annat - hela världen var i harmoni och likaså jag.
Helt plötsligt var det midnatt, men likväl var det ljust ute. En märklig känsla måste jag medge och ännu en första upplevelse för egen del. Den långa bilresan och alla nya intryck satte sina spår och när vi äntligen kom hem till stugan slocknade vi fortare än kvickt och vaknade inte förrän långt in på påföljande eftermiddag.
Mattias förbereder mat & kaffe.
Grillad rödning - farligt gott!
Kaffe på riktigt.
En utsikt och inre känsla som nästan reducerade mig till tårar.
En god middag kombinerat med lite mysfiske & planering var allt som hände under midsommardagen. Lugnt och skönt - precis vad vi behövde inför den kommande intensiva fiskeveckan. I nästa del kan ni läsa om flytringsfisket i Hemligjaure och nedan får ni ett litet smakprov på vad som komma skall.
Min första flytringsupplevelse. Skräckblandad förtjusning!
En av många fantastiska öringar. Missa inte nästa inlägg.
Bra beskrivet Filip, likaså bilderna :-)
SvaraRadera