Garfish check

Nu är de här - horngäddorna! En årlig tur försöker jag alltid få till och likaså blev det i år. På fredagkvällen mötte jag upp Jimmy utanför Barsebäckshamn och våra sikten var inställda på både horngädda & öring.

Game on!

Ganska omgående tappade jag en mindre öring och bara ett par kast senare var dagens första horngädda ett faktum. Dessutom en ny art i jakten på femtio arter på fluga. Näbbisarna är knappast världens roligaste fighters, men de bjuder på underhållande luftakrobatik och är fantastiskt huggvilliga om man bara sätter ordentlig fart på flugorna.

Näbbgädda - check! Art #12 i jakten på femtio arter på fluga.

Huggsexan fortsatte i ett par timmar - lagom till mörkrets intåg - och när den härliga försommarkvällen skulle summeras hade jag skrapat ihop sju landade horngäddor och ett fyrtiotal missade hugg. Mindre flashflugor fungerade bäst fram till solnedgången och efter det var det stora svarta silhuettflugor som gällde. Tack för en härlig kväll Jimmy!

Tack för den här gången, vi ses kanske nästa år.

 Jimmy hittade också rätt flugor till slut.

Fin kväll, fint sällskap & fint fiske!

Även lördagen bjöd på fiske - men däremot av ett annat slag. I hagarna som omgav den första bäcken hade korna blivit utsläppta på grönbete och eftersom jag och kossorna inte drar jämnt så var det med hjärtat i halsgropen som jag korsade taggtrådsstängslet och smög mig ner till vattnet. Samtliga cirka femtio kor stannade upp i allt de gjorde och stirrade på mig som om de var uppväxta på "glopudding" & "blängsylta".

Kossor med sina små kalvar vet jag bättre än att komma emellan, men lite varstans lurade även en och annan tjur - muskulösa monster i storlek med en modern stadsjeep. Tjurarna är dessutom enligt utsago inte är särskilt gästvänliga. Jag höll ett digert säkerhetsavstånd från boskapsdjuren och efter ett par junioröringar var det dags att bege sig vidare till nästa å.

Äntligen hade jag hittat ett gäng vakande fiskar. I den snåriga terrängen slapp jag åtminstone korna, men träd & buskage gjorde kastandet allt annat än enkelt. Med egenkomponerade f-flys i naturtrogna nyanser landade jag till slut dagens två första öringar på torrfluga - inga jättar, men vad gör väl det.

Under de överhängande träden vakade öringarna titt som tätt.

Dagens första skönhet.

Nu hade det blivit dags för den tredje och sista bäcken. Frånvaron av vakvillig fisk drev mig till att inventera insektslivet under ytan. Intresset för insekterna och deras livscykler blir större för varje år som går och likaså min uppskattning för alla naturens fantastiska varelser - stora som små. Efter en kvick exkursion skulle jag vilja påstå att öringarna i bäcken har en födotillgång som heter duga.

Bäcksländenymf måntro?

 Stora husmaskar & trollsländenymfer fanns det gott om under stenarna.

Häftig trollsländenymf..

.. som säkerligen är en riktig mumsbit för öringarna i bäcken!

En husmaskimitation kastades ut framför ett buskage där jag tidigare har tagit ett par fina öringar. Som en torped kom en stor fisk upp från djupet, högg tag i flugan samtidigt som den vände tvärt och rusade ner mot hålan igen. Smack - tafsbrott. Förvåning övergick till fullständig inre tomhet som i sin tur övergick till ilska över det värdelösa tafsmaterialet - men i själva verket vet jag såklart att det var en kombination av otur och handhavandefel. Shit happens!

Planen var att låta den stora fisken lugna ner sig och således gick jag vidare uppströms till ett par andra fina pooler. Kläckningarna lös med sin frånvaro och likaså vaken, men öringarna var på plats och högg gärna på mina egenkomponerade nymfer.

Vacker är bara förnamnet till bäckens prickiga invånare.

Abborrar finns det också gott om - art #13 i jakten på femtio arter på fluga.

Ännu en pigg, liten rackare som fick sig en kort glimt av livet ovanför ytan.

Mitt sargade självförtroende reparerades kvickt och nu var det dags att ta upp jakten på den riktigt stora fisken som hade rånat mig på en fluga. I djuphålan var ingen hemma, så jag begav mig istället till poolen strax nedströms hålan. Efter att ha trasslat in mig i linan fumlade jag till slut ner flugan i vattnet precis framför fötterna varpå ytan fullkomligt exploderade.

En regnbåge på minst tre kilo hade slukat flugan och hade inga intentioner att bli tillfångatagen. En ursinnig rusning nerströms - in under rötter, näckrosor & buskage - och efter sådär fem minuter vann regnbågen. Väldigt bekymmersamt att där finns regnbågar i den lilla bäcken, nästa helg ska dem upp!

En tappad halvkilosöring blev sedan en passande avslutning på en händelserik & lärorik dag. Ser redan fram emot nästa tur till den lilla pärlan i hjärtat av Skåne.

 Dagens sista lilla skönhet.