Mattias, Daniel & jag delade på en stuga och trots en snarkande Mattias fick vi ändå tillräckligt med sömn för att vara pigga (nåja) när alarmet tjöt kl 04.30. Det var snudd på nollgradigt och dimman låg tät över sjöarna. Vi bestämde oss för att vänta med morgonkaffet, men både vaken och huggen lös med sin frånvaro - lika bra att fixa frukost trots allt.
Efter ett par koppar snabbkaffe var vi åter människor. Fiskarna blev mer aktiva efter hand som timmarna gick och till slut lyckades jag sightfiska dagens första regnbåge på en fluga som alltid levererar i lektider: romkornet. Kanske inget finlir, men äntligen spöböj och härlig kamp.
Redan innan klockan hade slagit åtta påbörjades den magiska kläckningen som skulle hålla igång under hela dagen - en efter en trängde sjösandsländorna genom vattenytan och vi fick bevittna ett skådespel av sällan skådat slag. Lillsjön bjöd på vakfest och när kläckningen var som mest intensiv svärmade dessutom ett tjugotal svalor över den lilla dammen. De dök ner mot vattenytan och snappade upp kläckande vulgator med sådan imponerande precision att man nästan tappade hakan.
Under dessa massiva kläckningar uppstår dock ett litet bekymmer - hur i hela friden ska regnbågarna hitta våra imitationer bland tusentals riktiga vulgator? Inte nog med det, fiskarna var dessutom väldigt kräsna gällande både storlek, färg & placering i vattenytan.
I det kristallklara vattnet såg vi att ett par fiskar specialiserade sig på kläckarna medan andra uteslutande käkade de färdiga vulgatorna när de snubblade runt på vattenytan. Spent spinners var däremot inte det minsta intressanta. Svårknäckt kod med andra ord - men skam den som ger sig!
Halva flugasken testades men gång på gång ratades flugorna. Till slut hittade vi dock rätt i askarna och då kom också påslagen med jämna mellanrum. På mina vulgatakläckare var det lugna head&tail-vak medan imitationerna av färdigutvecklade vulgator genererade mer explosiva hugg.
Mothuggen misslyckades lite väl ofta och när dagen summerades hade jag nog missat & tappat sådär femton fiskar. Sju landade på torrfluga och ett par på nymf blev dagens facit - och vilka grymma fighter Ekemölla-regnbågarna bjuder på. Vackrare & starkare regnbågar finns helt enkelt inte.
Kvällen avrundades med en vacker regnbåge som tog på supermyggan #18. Den rusade runt de stora stenarna i lillsjön och sedan rakt in i gäddnaten. Efter ett par minuter av slaklina & 'the waiting game' simmade den till slut ut ur växtligheten och lät sig håvas av undertecknad. Bra avslutning på en magisk dag - tack för den här gången Johan - på återseende snart!
På söndagen blev det en snabbis till favoritbäcken där jag inventerade nymfer & tog några kast. Ingen öring var hemma, men varje näve bottengrus bjöd på flera danicanymfer som såg ivriga ut att påbörja sin metamorfos. Spännande!
Därefter begav jag mig till en liten bäck som jag har varit sugen på att testa under en längre tid. Vid god vattenföring är bäcken sådär 1-2 dm djup och 1-1.5 meter bred. Här kläcker inga sländor, men både landinsekter & fjädermygg finns det gott om. Bäcken är omgärdad av träd, buskar & snår och kastmöjligheterna är minst sagt dystra - men återigen - skam den som ger sig.
Jag smög mig fram längs bäcken och skrämde slag på flertalet hyperskygga öringar. På ett lite flakare parti med ljus sandbotten lyckades jag till slut få syn på en öring utan att den fick syn på mig. Jag placerade mig bakom ett träd cirka tre spölängder uppströms och lät sedan min svarta f-fly drifta ner mot ståndplatsen. Fisken såg flugan och tvekade inte för en sekund - mothugget blev bra och efter en kort kamp var dagens första lilla bäcköring ett faktum.
Strax nerströms slingrade sig bäcken under en landsvägsbro. Jag passade på att ta en kopp kaffe i solen och som ett brev på posten skymtade jag ett vak under bron. Likt en indian smög jag mig ner till strandkanten ett tiotal meter från fisken och fick till ett välplacerat kast ett par meter uppströms vaket.
I den lugnflytande bäcken tog det min f-fly en halv evighet att nå ståndplatsen, men till slut steg fisken än en gång för att sörpla i sig den förbiflytande godbiten. Mothugg - fast fisk - och en häftig kamp! Vilken sagolikt vacker öring!
Vacker soluppgång i den nordskånska vildmarken.
Efter ett par koppar snabbkaffe var vi åter människor. Fiskarna blev mer aktiva efter hand som timmarna gick och till slut lyckades jag sightfiska dagens första regnbåge på en fluga som alltid levererar i lektider: romkornet. Kanske inget finlir, men äntligen spöböj och härlig kamp.
Utstark Ekemölla-regnbåge.
Redan innan klockan hade slagit åtta påbörjades den magiska kläckningen som skulle hålla igång under hela dagen - en efter en trängde sjösandsländorna genom vattenytan och vi fick bevittna ett skådespel av sällan skådat slag. Lillsjön bjöd på vakfest och när kläckningen var som mest intensiv svärmade dessutom ett tjugotal svalor över den lilla dammen. De dök ner mot vattenytan och snappade upp kläckande vulgator med sådan imponerande precision att man nästan tappade hakan.
Ephemera vulgata - sjösandslända.
Vulgatorna var överallt..
.. och de var verkligen inte fotoskygga.
Trollsländenymfer fanns det också gott om - riktiga predatorer & 'top dog' i insektsvärlden.
Häftiga kryp!
Under dessa massiva kläckningar uppstår dock ett litet bekymmer - hur i hela friden ska regnbågarna hitta våra imitationer bland tusentals riktiga vulgator? Inte nog med det, fiskarna var dessutom väldigt kräsna gällande både storlek, färg & placering i vattenytan.
I det kristallklara vattnet såg vi att ett par fiskar specialiserade sig på kläckarna medan andra uteslutande käkade de färdiga vulgatorna när de snubblade runt på vattenytan. Spent spinners var däremot inte det minsta intressanta. Svårknäckt kod med andra ord - men skam den som ger sig!
Dagens första torped på torrfluga..
.. och som vanligt i Ekemölla är fenorna perfekta!
Halva flugasken testades men gång på gång ratades flugorna. Till slut hittade vi dock rätt i askarna och då kom också påslagen med jämna mellanrum. På mina vulgatakläckare var det lugna head&tail-vak medan imitationerna av färdigutvecklade vulgator genererade mer explosiva hugg.
Ännu en vulgata..
Egenreproducerad regnbåge som levt hela sitt liv i lillsjöns glasklara vatten. Till och med stirrfläckarna är kvar. Wow!
En del vassländor kläckte också..
.. och Mattias fångade flertalet regnbågar på sina små klinkhammerkläckare.
Mothuggen misslyckades lite väl ofta och när dagen summerades hade jag nog missat & tappat sådär femton fiskar. Sju landade på torrfluga och ett par på nymf blev dagens facit - och vilka grymma fighter Ekemölla-regnbågarna bjuder på. Vackrare & starkare regnbågar finns helt enkelt inte.
Naturupplevelsen står i centrum när man besöker Ekemölla.
Ännu en skönhet född i det vilda - en fröjd för ögat.
Kläckningen fortsatte långt in på kvällen.
En tjusig regnbåge som frossade på vulgatorna.
Kvällen avrundades med en vacker regnbåge som tog på supermyggan #18. Den rusade runt de stora stenarna i lillsjön och sedan rakt in i gäddnaten. Efter ett par minuter av slaklina & 'the waiting game' simmade den till slut ut ur växtligheten och lät sig håvas av undertecknad. Bra avslutning på en magisk dag - tack för den här gången Johan - på återseende snart!
Dagens sista - även den född i lillsjön, dock ett år äldre än de andra småttingarna.
På söndagen blev det en snabbis till favoritbäcken där jag inventerade nymfer & tog några kast. Ingen öring var hemma, men varje näve bottengrus bjöd på flera danicanymfer som såg ivriga ut att påbörja sin metamorfos. Spännande!
Ephemera danica - åsandslända. Inte långt kvar nu.
Därefter begav jag mig till en liten bäck som jag har varit sugen på att testa under en längre tid. Vid god vattenföring är bäcken sådär 1-2 dm djup och 1-1.5 meter bred. Här kläcker inga sländor, men både landinsekter & fjädermygg finns det gott om. Bäcken är omgärdad av träd, buskar & snår och kastmöjligheterna är minst sagt dystra - men återigen - skam den som ger sig.
Vacker liten bäck, låt inte bilden luras dock, här är bäcken inte mer än en meter bred.
Jag smög mig fram längs bäcken och skrämde slag på flertalet hyperskygga öringar. På ett lite flakare parti med ljus sandbotten lyckades jag till slut få syn på en öring utan att den fick syn på mig. Jag placerade mig bakom ett träd cirka tre spölängder uppströms och lät sedan min svarta f-fly drifta ner mot ståndplatsen. Fisken såg flugan och tvekade inte för en sekund - mothugget blev bra och efter en kort kamp var dagens första lilla bäcköring ett faktum.
Success!
Strax nerströms slingrade sig bäcken under en landsvägsbro. Jag passade på att ta en kopp kaffe i solen och som ett brev på posten skymtade jag ett vak under bron. Likt en indian smög jag mig ner till strandkanten ett tiotal meter från fisken och fick till ett välplacerat kast ett par meter uppströms vaket.
I den lugnflytande bäcken tog det min f-fly en halv evighet att nå ståndplatsen, men till slut steg fisken än en gång för att sörpla i sig den förbiflytande godbiten. Mothugg - fast fisk - och en häftig kamp! Vilken sagolikt vacker öring!
Wow!
Vilken öring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar