Garfish check

Nu är de här - horngäddorna! En årlig tur försöker jag alltid få till och likaså blev det i år. På fredagkvällen mötte jag upp Jimmy utanför Barsebäckshamn och våra sikten var inställda på både horngädda & öring.

Game on!

Ganska omgående tappade jag en mindre öring och bara ett par kast senare var dagens första horngädda ett faktum. Dessutom en ny art i jakten på femtio arter på fluga. Näbbisarna är knappast världens roligaste fighters, men de bjuder på underhållande luftakrobatik och är fantastiskt huggvilliga om man bara sätter ordentlig fart på flugorna.

Näbbgädda - check! Art #12 i jakten på femtio arter på fluga.

Huggsexan fortsatte i ett par timmar - lagom till mörkrets intåg - och när den härliga försommarkvällen skulle summeras hade jag skrapat ihop sju landade horngäddor och ett fyrtiotal missade hugg. Mindre flashflugor fungerade bäst fram till solnedgången och efter det var det stora svarta silhuettflugor som gällde. Tack för en härlig kväll Jimmy!

Tack för den här gången, vi ses kanske nästa år.

 Jimmy hittade också rätt flugor till slut.

Fin kväll, fint sällskap & fint fiske!

Även lördagen bjöd på fiske - men däremot av ett annat slag. I hagarna som omgav den första bäcken hade korna blivit utsläppta på grönbete och eftersom jag och kossorna inte drar jämnt så var det med hjärtat i halsgropen som jag korsade taggtrådsstängslet och smög mig ner till vattnet. Samtliga cirka femtio kor stannade upp i allt de gjorde och stirrade på mig som om de var uppväxta på "glopudding" & "blängsylta".

Kossor med sina små kalvar vet jag bättre än att komma emellan, men lite varstans lurade även en och annan tjur - muskulösa monster i storlek med en modern stadsjeep. Tjurarna är dessutom enligt utsago inte är särskilt gästvänliga. Jag höll ett digert säkerhetsavstånd från boskapsdjuren och efter ett par junioröringar var det dags att bege sig vidare till nästa å.

Äntligen hade jag hittat ett gäng vakande fiskar. I den snåriga terrängen slapp jag åtminstone korna, men träd & buskage gjorde kastandet allt annat än enkelt. Med egenkomponerade f-flys i naturtrogna nyanser landade jag till slut dagens två första öringar på torrfluga - inga jättar, men vad gör väl det.

Under de överhängande träden vakade öringarna titt som tätt.

Dagens första skönhet.

Nu hade det blivit dags för den tredje och sista bäcken. Frånvaron av vakvillig fisk drev mig till att inventera insektslivet under ytan. Intresset för insekterna och deras livscykler blir större för varje år som går och likaså min uppskattning för alla naturens fantastiska varelser - stora som små. Efter en kvick exkursion skulle jag vilja påstå att öringarna i bäcken har en födotillgång som heter duga.

Bäcksländenymf måntro?

 Stora husmaskar & trollsländenymfer fanns det gott om under stenarna.

Häftig trollsländenymf..

.. som säkerligen är en riktig mumsbit för öringarna i bäcken!

En husmaskimitation kastades ut framför ett buskage där jag tidigare har tagit ett par fina öringar. Som en torped kom en stor fisk upp från djupet, högg tag i flugan samtidigt som den vände tvärt och rusade ner mot hålan igen. Smack - tafsbrott. Förvåning övergick till fullständig inre tomhet som i sin tur övergick till ilska över det värdelösa tafsmaterialet - men i själva verket vet jag såklart att det var en kombination av otur och handhavandefel. Shit happens!

Planen var att låta den stora fisken lugna ner sig och således gick jag vidare uppströms till ett par andra fina pooler. Kläckningarna lös med sin frånvaro och likaså vaken, men öringarna var på plats och högg gärna på mina egenkomponerade nymfer.

Vacker är bara förnamnet till bäckens prickiga invånare.

Abborrar finns det också gott om - art #13 i jakten på femtio arter på fluga.

Ännu en pigg, liten rackare som fick sig en kort glimt av livet ovanför ytan.

Mitt sargade självförtroende reparerades kvickt och nu var det dags att ta upp jakten på den riktigt stora fisken som hade rånat mig på en fluga. I djuphålan var ingen hemma, så jag begav mig istället till poolen strax nedströms hålan. Efter att ha trasslat in mig i linan fumlade jag till slut ner flugan i vattnet precis framför fötterna varpå ytan fullkomligt exploderade.

En regnbåge på minst tre kilo hade slukat flugan och hade inga intentioner att bli tillfångatagen. En ursinnig rusning nerströms - in under rötter, näckrosor & buskage - och efter sådär fem minuter vann regnbågen. Väldigt bekymmersamt att där finns regnbågar i den lilla bäcken, nästa helg ska dem upp!

En tappad halvkilosöring blev sedan en passande avslutning på en händelserik & lärorik dag. Ser redan fram emot nästa tur till den lilla pärlan i hjärtat av Skåne.

 Dagens sista lilla skönhet.

Bonus catch

Helgen inleddes med en tur till ån och ännu en gång möttes jag av en fantastisk ljudkuliss när jag öppnade bildörren. Fåglar av alla möjliga slag utropade sin glädje över att den kalla natten var över.

Ån slingrade sig genom ett fuktigt landskap och solstrålarna hade precis börjat titta fram över de omgivande kullarna. Metodiskt fiskade jag av de sträckor där jag har haft absolut bäst fiske, men utan något som helst resultat. Jag begav mig vidare mot den mellersta delen av ån och en till synes het sträcka som jag hade spanat in tidigare.

Dagsländor kläcktes för fullt..

.. och likaså gjorde bäcksländor.

Vinbergssnäckorna hade kravlat sig upp ur sina vinterhålor..

.. och vildsvinen gjorde sig påminda i form av både fotspår & hårtussar. Som tur var stötte jag inte på dem heller denna dag.

Det började lovande med en skrämd öring av något grövre kaliber. Strax därpå försökte jag smyga mig på en gädda i femkilosklassen, men någon indian är jag dessvärre inte och fisken skrämdes således efter ett par klumpiga kast. En kort promenad senare hittade jag äntligen ett par småöringar på ett lugnflytande & flakt parti med sandbotten. Något små att fiska efter egentligen, men undertecknad ville främst förhindra en eventuell bomtur. Sagt och gjort.

Dagens första - alltid lika befriande.

Nummer två var inte särskilt mycket större.

Den översta sträckan fick ännu en chans och efter en handfull junioröringar hade det blivit dags att bege sig hemåt. Under dagen träffade jag för första gången andra fiskare långs ån - alltid trevligt med nya ansikten & utbyte av erfarenheter. En snabb tur till gäddsträckan blev det innan hemfärd och efter ett par missade hugg landades till slut en tjock flickgädda som naturligtvis fick simma hem till vännerna igen.

Stark liten gädda som bjöd på härlig fight.

Efter fotboll & ölhäng med Mattias på lördagkvällen blev det - föga oväntat - sovmorgon på söndagen. När klockan närmade sig tio hade jag äntligen tagit mig ut till ett gäddvatten där jag skulle spendera ett par timmar innan det var dags att idka öringfiske igen. Gäddfisket blev kortvarigt då flugan fastnade i en sten och i ett tappert försök att få loss den brast tafsen och därmed försvann min enda gäddwire. Suck.

En halvtimme senare mötte jag upp Conny vid bäcken. Efter en härlig pratstund hade det blivit tid för lite fiske och i samma veva kom dessutom Mattias förbi med sitt sprillans nya Loop Opti Creek #2 - oj vad fint det var!

Bäcken hyser otroligt vackra öringar..

.. som mer än gärna vakar på en torrfluga. Denna gång på en hembunden svart cdc-caddis #16.

Vi fiskade ett par timmar, både med nymf & torrfluga, med gott resultat dessutom. Vackra bäcköringar landades till höger & vänster men dagens överraskning var av ett helt annat slag.

En kurva där det enligt Conny ska stå en rejäl öring gav som vanligt ingen utdelning, men innan jag kastade in handduken lade jag ett kast uppströms istället. Ett par sekunder senare tog det tvärstopp - linan skar genom vattnet och en rejäl fisk satte fart rakt under bropelarna och vidare uppströms. Med hjärtat i halsgropen drillade jag fisken varsamt - fullt medveten om att jag inte hade något att säga till om - och efter flera minuter nere vid botten gjorde den ett mäktigt luftsprång. Hel****! Mitt livs öring visade sig vara en högst ordinär regnbåge på drygt två kilo. Men vilken fight jag fick uppleva!

Dagens största..

 .. vilken skönhet!

En ovälkommen gäst i bäcken, vilket även den arga grodan på bilden höll med om. Hon simmar av naturliga skäl inte vidare.

 Paddorna däremot var på tok för upptagna med andra bestyr för att bry sig om min närvaro.

Hatch

En fantastisk fiskehelg till ända och jag längtar redan tillbaka till ån. För omväxlings skull inledde jag dagen med gäddfiske - mest för att de senaste helgernas kläckningar har skett först på eftermiddagen. Efter en timmes resultatlöst harvande började jag bege mig mot bilen, men först några kast på favoritplatsen inne i den snåriga skogen.

Klumpig & aggressiv - så skulle man kunna beskriva min kaststil med gäddflugor. Ibland totaldör kasten och precis detta hände då jag skulle ta ett sista kast. Flugan landade i vattenbrynet - precis framför mina fötter - och efter ett misslyckat rollkast sprattlade flugan till likt en skadad fisk varpå vattenytan fullkomligt exploderade. I min chockartade reaktion lyckades jag till mig förvåning att kroka gäddan och så småningom även landa den. Ibland ska man ha tur också.

En aggressiv, liten krokodil..

.. på cirka tre kilo.

Under en kortare kaffepaus riggade jag om till Cross S1 #4 med intentionen att inleda jakten på åns vackra bäcköringar. Jag tog en promenad längs den nedre sträckan och stannade vid en lovande plats - ett något djupare bakvatten bredvid en forsnacke och dessutom med en överhängande buske som erbjuder både skydd & mat. Under rätt tid på året står här garanterat en stor öring.

Flugan landade precis där den skulle. Min svarta nobbler #8 fick sjunka ett par sekunder innan jag påbörjade hemtagningen. Halvvägs hem tog det tvärstopp - hugg - och tunga knyckar kändes hela vägen ner korkhandtaget. JA! NEJ! GÄDDA!

Ingen öring här inte..

Gäddan ser inte helt överlycklig ut över situationen.

Gädda i all ära, men det var ju bäcköring som var målet. Jag tog mitt pick & pack och begav mig mot de övre sträckorna istället, där jag hade på känn att något var på gång. Matlådan länsades snabbt och under lunchpausen såg jag både bäcksländor & dagsländor kläckas i strömpartierna - nu kliade det verkligen i fingrarna.

Bäcksländorna kläckte för fullt.

Väldigt nöjd med mitt nya armband - tack Niklas!

 Jag var inte ensam om att smyga runt längs strandkanten..

Vitsippor - en fröjd för ögat!

Redan i första kastet missade jag ett hugg från en liten rackare som inte kunde låta bli min svarta nymf - avsedd att imitera en bäcksländenymf. Ett nerströms kast landade fint framför ett lugnflytande, djupare parti och det skulle inte dröja länge innan det kom ett brutalt hugg. Den pigga öringen rusade, hoppade & gjorde allt för att komma loss, men fick så småningom syna håvnätet. Ett par foto senare fick den simma tillbaka till sin håla - på återseende!

Dagens första..

.. och största!

Det goda fisket fortsatte och emellanåt såg jag till och med vakande fisk. Torrflugorna luftades men dessvärre utan någon som helst framgång - tillbaka till nymffisket helt enkelt. Mitt ute på ett flakt parti med glasklart vatten & sandbotten tyckte jag mig se ett vak. Flugan kastades ut uppströms den förmodade ståndplatsen och utan någon som helst tvekan satte öringen tänderna i bäcksländenymfen och bjöd därefter på en härlig fight.

Nummer två för dagen.

 Dagsländorna kläckte hela eftermiddagen.

Grymt vackra färger på denna lilla rackare.

En obligatorisk närbild också såklart.

 Efter release stannade den ett par minuter precis framför mig för att samla krafter - varpå den lugnt simmade tillbaka mot sin tidigare ståndplats.

Vad i hela friden är detta för något? Det kryllade av dem i gräset längs ån. En stadig matbit för en öring?

Dagens sista lilla skönhet.

Söndagen bjöd också på ett par fisketimmar, om än i två mindre vattendrag som även dem håller ett gott bestånd av bäcköring. Trots yrvädret kläcktes massor av bäcksländor & mindre dagsländor och även denna dag vakade ett par fiskar på godbitarna som hjälplöst snubblande runt på vattenytan. Efter mycket om och men lyckades jag slutligen landa årets första bäcköringar på torrfluga - vilken lycka!

Fin liten öring som högg direkt på morgonkvisten.

 Massor av bäcksländor i farten även denna dag.

 Årets första på torrfluga! #DryOrDie

Easter eggs

I samma ögonblick som jag öppnade bildörren så översköljdes jag av en ljudkuliss från hundratals fåglar som för fulla halsar sjöng värmande vårsånger. Det varma ljudet av alla de vårglada småfåglarna var dock inte tillräckligt för att mentalt blockera den kyliga aprilmorgonen. Medan ån rann kall genom ett frostbitet landskap så hade alla mindre vattenpölar förvandlats till is över natten.

Marken frasade under mig där jag vandrade längs vattnet och förutom den till synes trögflytande ån tycktes tiden nästan stå still. Inte en vindpust - inte ett ljud. Solen tittade blygsamt fram över kullarna och solstrålarna nästan hördes när de sköt fram och spred värme & liv till hela dalen. Tussilago sträckte stolt på sig och det gråa landskapet förvandlades sakteligen till ett paradis av färger.

Den skånska tundran i gryningen.

 Solen närmar sig och en timme senare stod denna vårens skönhet åter givakt.

Minusgraderna gjorde sig påminda..

Det vore synd att påstå att fisket var på topp, men det spelade i ärlighetens namn mindre roll. Denna dag fick jag uppleva när vintern mötte våren - en händelse som självklart inte är unik, men ändå lika speciell & vacker år efter år.

Mina stelfrusna fingrar tackade mig då jag lade flugspöt åt sidan till fördel för en kopp brinnande varmt kaffe. Det är underligt det där med kaffe - så mycket energi & livsglädje som ryms i den där lilla koppen. Fjädermyggor surrade nyfiket runt mig och i periferin såg jag en flock hjortar beta i lugn & ro. Med ens blev jag en ny människa med tydlig målmedvetenhet - tid att gå vidare till nästa pool.

Here comes the sun.

 Kaffepaus - då fick spöt vila.

 Jag var inte ensam om att vandra runt i den skånska vildmarken.

 Nya tag - solen värmde gott i min frusna själ.

Kristallklart vatten - hoppas på ett spännande sightfiske under säsongen

Ett säkert vårtecken.

Det blev inga öringar i lördags och inte heller gäddorna lät sig luras i hemligåns flakare partier. Efter sådär 5-6 timmar av resultatlöst fiske ute i det lynniga aprilvädret gav jag till slut upp idén om att fånga någon fisk. Likt en trasig grammofonskiva upprepades väderomslagen kontinuerligt under hela dagen. Ömsom sol - ömsom regn - ömsom hagel.

Till slut fick det vara nog. När jag slog Mattias en pling och berättade att jag var på väg till dammen erbjöd han genast sitt sällskap. Ett gäng förvildade regnbågar senare var fiskesuget tillfälligt stillat, men bara för dagen. Tillsammans med Sara åkte jag tillbaka till dammen på söndagen för att få min dagliga dos av fiske. Slutet gott - allting gott.

 Sara visade vägen i vanlig ordning.

 Även jag fick drilla pigga regnbågar..

.. och som alltid fick de simma vidare igen.

 Fish on!

 En vacker hanfisk i lekdräkt.

 Jag vet att jag tjatar - men - ännu ett vårtecken i form av grodägg!