Natten bjöd på minusgrader och precis som befarat hade ett tunnt istäcke spridit sig över nästan hela dammen. Ett par mindre isfria luckor fanns att tillgå och jag tänkte minsann inte kapitulera.
Jimmy - med familj - kom förbi och tillsammans fiskade vi av den öppna delen av dammen utan resultat. Dammens invånare vaknade till liv efter hand som timmarna passerade. Våra tre stora gräskarpar uppenbarade sig emellanåt som enorma skuggor under isen och regnbågarna började sporadiskt att leta föda i ytskiktet.
Fjädermyggen surrade runt i vårvinterkylan och stelfrusna bin störtade titt som tätt över hela dammen. Det var dock inte helt enkelt för fiskarna att ta för sig av den uppdukade buffén. Emellanåt hördes kraftiga dunsar från hungriga fiskar som förgäves försökte att vaka genom den kristallklara isen.
Jag hade precis kastat ut en fjädermyggkläckare #15 längs en av iskanterna då jag lade märke till rörelser i ögonvrån. Jag vred på huvudet och såg en ung ryttare som red på sin häst längs stigen bredvid dammen. De närmade sig en korsning i förhållandevis hög fart, varpå ryttaren försökte dra ner på tempot.
"STANNA!" vrålade ryttaren och aldrig har jag sett en lydigare häst. Det stora djuret tvärnitade varpå ryttaren slungades över hästens huvud och landade ett par meter längre fram. Själv stod jag som förstenad och visste inte om jag skulle skratta åt den underliga händelsen eller springa bort för att hjälpa till. Ryttaren skuttade lyckligtvis upp igen, skällde på hästen, sadlade upp och försvann sakta mot horisonten.
Under tiden som jag betraktade den dysfunktionella duon hörde jag ett plask. När jag vände på huvudet såg jag att torrflugan hade försvunnit i ett häftigt vak och mothuggsreflexen kickade genast igång. Linan blev tvärstum för att sedan slakna sekunden senare. Suck.
Tomheten som uppstod var påtagligt frustrerande, men som så många gånger förr tog jag mig ett par koppar kaffe, blickade ut över den smältande isen och planerade mitt nästa drag.
Efter hand som isen smälte undan hamnade allt fler bin på vattenytan och regnbågarnas aktivitet ökade successivt. En geting #14 knöts på och under två långa timmar kastade jag prick på ett fåtal vakande fiskar som patrullerade längs iskanterna.
Huggperioderna var extremt korta - ett par minuter på sin höjd - så det gällde verkligen att vara på tårna när vakringarna spred sig över vattenytan. Till slut fick jag min chans; en större fisk vakade cirka fem meter ut och jag placerade genast ut den halvdränkta getingen mitt i prick. Smack. Mothugg & fast fisk!
Regnbågen rusade rakt in under isen i en smart manöver att försöka komma loss, men efter en härlig batalj fick den vackra, lekfärgade hanfisken till slut syna håvnätet. Årets första fisk på torrfluga är alltså ett faktum och självklart är jag hur nöjd som helst.
Härligt spöböj.
Wow! Vilken fisk!
Getingimitationen satt perfekt i mungipan,
En oväntad hjälte.
Mums för hungriga regnbågar.
Fjädermyggen kläckte längs iskanterna under hela dagen.
#DryOrDie
