I got stripes

Så fort tillfälle ges beger jag mig ut i naturen med flugspöt i hand. Regn, rusk, snö & kyla - på sistone har vädrets makter gjort allt för att sätta käppar i hjulen, men i lördags lät jag mig inte stoppas.

Natten bjöd på minusgrader och precis som befarat hade ett tunnt istäcke spridit sig över nästan hela dammen. Ett par mindre isfria luckor fanns att tillgå och jag tänkte minsann inte kapitulera.

Jimmy - med familj - kom förbi och tillsammans fiskade vi av den öppna delen av dammen utan resultat. Dammens invånare vaknade till liv efter hand som timmarna passerade. Våra tre stora gräskarpar uppenbarade sig emellanåt som enorma skuggor under isen och regnbågarna började sporadiskt att leta föda i ytskiktet.

Fjädermyggen surrade runt i vårvinterkylan och stelfrusna bin störtade titt som tätt över hela dammen. Det var dock inte helt enkelt för fiskarna att ta för sig av den uppdukade buffén. Emellanåt hördes kraftiga dunsar från hungriga fiskar som förgäves försökte att vaka genom den kristallklara isen.

Jag hade precis kastat ut en fjädermyggkläckare #15 längs en av iskanterna då jag lade märke till rörelser i ögonvrån. Jag vred på huvudet och såg en ung ryttare som red på sin häst längs stigen bredvid dammen. De närmade sig en korsning i förhållandevis hög fart, varpå ryttaren försökte dra ner på tempot.

"STANNA!" vrålade ryttaren och aldrig har jag sett en lydigare häst. Det stora djuret tvärnitade varpå ryttaren slungades över hästens huvud och landade ett par meter längre fram. Själv stod jag som förstenad och visste inte om jag skulle skratta åt den underliga händelsen eller springa bort för att hjälpa till. Ryttaren skuttade lyckligtvis upp igen, skällde på hästen, sadlade upp och försvann sakta mot horisonten.

Under tiden som jag betraktade den dysfunktionella duon hörde jag ett plask. När jag vände på huvudet såg jag att torrflugan hade försvunnit i ett häftigt vak och mothuggsreflexen kickade genast igång. Linan blev tvärstum för att sedan slakna sekunden senare. Suck.

Tomheten som uppstod var påtagligt frustrerande, men som så många gånger förr tog jag mig ett par koppar kaffe, blickade ut över den smältande isen och planerade mitt nästa drag.

Efter hand som isen smälte undan hamnade allt fler bin på vattenytan och regnbågarnas aktivitet ökade successivt. En geting #14 knöts på och under två långa timmar kastade jag prick på ett fåtal vakande fiskar som patrullerade längs iskanterna.

Huggperioderna var extremt korta - ett par minuter på sin höjd - så det gällde verkligen att vara på tårna när vakringarna spred sig över vattenytan. Till slut fick jag min chans; en större fisk vakade cirka fem meter ut och jag placerade genast ut den halvdränkta getingen mitt i prick. Smack. Mothugg & fast fisk!

Regnbågen rusade rakt in under isen i en smart manöver att försöka komma loss, men efter en härlig batalj fick den vackra, lekfärgade hanfisken till slut syna håvnätet. Årets första fisk på torrfluga är alltså ett faktum och självklart är jag hur nöjd som helst.

Härligt spöböj.

Wow! Vilken fisk!

 Getingimitationen satt perfekt i mungipan,

En oväntad hjälte.

Mums för hungriga regnbågar.

 Fjädermyggen kläckte längs iskanterna under hela dagen.

#DryOrDie

 

Valentine

Efter debaclet förra helgen - då det var tre centimeter is över hela dammen - såg jag verkligen fram emot ett nytt försök att komma till tals med våra sluga regnbågar. Väderprognosen för helgen gick från lovande till fullkomligt värdelös på bara ett par dagar och när fredagkvällen anlände gjorde både snön & minusgraderna entré.

Efter en sömnlös natt var det bara att konstatera att fisket var tämligen avlägset; 5-7 cm snö hade kommit under natten och temperaturen var gott och väl under nollan. Chansen att dammen skulle vara isfri var minimal, men efter lite övertalning från Mattias så bestämde vi oss till slut för att ta oss en titt.

Inne i Malmö töade snön bort fortare än kvickt, men hur skulle det se ut vid dammen där väderprognosen fortfarande visade temperaturer kring nollan? Den tjocka snömodden hade lagt sig som en ogenomtränglig hinna på vattenytan, men lyckligtvis var cirka en fjärdedel av dammen fri från både is & snömodd. Äntligen skulle vi få fiska!

Hej mitt vinterland...

Kast efter kast - fluga efter fluga - kaffepaus efter kaffepaus. Fisket var trögt. Riktigt trögt. Först efter ett par timmar fick jag kontakt med dagens första fisk - en vacker skapelse på drygt två kilo - och vilken fight den bjöd på!

 Fish on! Rakt in under isen - det märks att de har varit med förr.

 En vacker regnbåge i prima kondition.

En kvick närbild hann jag också med innan hon fick simma hem till vännerna igen.

På vattenytan låg mängder av döda bin - troligtvis ihjälfrusna efter att ha vaknat upp ur vinterdvalan ett par veckor för tidigt - och så fort solen visade sig började dessutom fjädermyggen att kläckas. En hungrig regnbåge vakade stadigt längs vindkanten och jag kunde inte motstå ett försök med torrflugorna.

Både getingimitationer & fjädermyggkläckare ratades och som närmst vakade fisken en ynka decimeter från flugan. Nåja, det var ju värt ett försök. Det blev faktiskt inga fler fiskar denna dag - varken för Mattias eller mig - men vi hade trots allt hopp om att morgondagen skulle leverera.

 Fisket brukar vara grymt längs is- & vindkanter.

 Fjädermyggen kläcktes för fullt under hela dagen.

 En liten stackare som hade fallit offer för kylan.

Mums!

Söndagen kom och återigen var det med nöd & näppe som delar av dammen var befriade från isbildning. Vi väntade ivrigt på att den värmande vintersolen skulle locka fram både fjädermygg & regnbågar - men icke - inte ett enda vak så långt ögat kunde se.

Vattnet var så otroligt kallt att det var direkt smärtsamt att doppa händerna. Vad i hela friden skulle jag med mina händer i vattnet att göra tänker ni säkert? Jo, jag var på jakt efter ett gäng corixor som skulle få äran att agera modeller för min nya mobilkameralins; Olloclip Macro pro.

Corixa / Buksimmare. Art okänd.

En häftig vatteninsekt som regelbundet behöver simma upp till ytan för att fylla på sina luftreserver. Kan dessutom flyga - tro det eller ej.

En liten godbit för en hungrig regnbåge.

Efter ett par timmars fiske fick jag äntligen ett efterlängtat hugg på favoritnymfen och en urstark regnbåge på knappt två kilo landades kort därpå. Detta var faktiskt allt som denna helg hade att bjuda på; två fiskar och massor av kaffepimplande ute i kylan. Tack för sällskapet Mattias, bättre lycka nästa gång!

Bra drag i fiskarna trots det kalla vattnet.

Helgens andra - och sista - regnbåge. Det verkar minsann inte råda någon brist på mat..

Supernymfen som alltid levererar.

Allt som allt - en lyckad Alla hjärtans dag!

Strike

Efter en hel månad utan fiske tog jag mitt förnuft till fånga och begav mig till smultronstället tillsammans med min trogne vapendragare Mattias. Regnbågarna har nu simmat i dammen i drygt ett år och förvildningsprocessen har gjort dem hyfsat svårflörtade. Vissa dagar hugger dem titt som tätt, medan andra dagar är fullkomligt omöjliga.

Vårt lilla smultronställe är verkligen godis för själen.

Näckrosbältena erbjuder både mat & skydd.

Syftet med kvällsturen var att testa mitt nya kustspö: TSD Argentum #6. Spöt riggades, varpå en liten dräparmask knöts på och kastades ut framför en patrullerande fisk. Det tog inte mer än ett par sekunder innan kvällens första regnbåge var ett faktum. Ett silvrigt krutpaket i absolut toppkondition krokades av efter en härlig fight.

Skönt spöböj.

Fet & fin - det märks att det inte råder någon födobrist i dammen.

Kast nummer två - fisk nummer två. Kast nummer tre - fisk nummer tre! Regnbågarna var minst sagt på hugget och bjöd på härliga kamper i det svala sensommarvattnet.

Otroligt fin teckning på denna lilla skönhet.

Hela och fina fenor är alltid en fröjd att skåda.

På vattenytan syntes gräshoppor, bin, harkrankar & bärfisar - men trots flertalet patrullerande fiskar så var det väldigt sällan som vattenytan bröts i ett vak. Mattias hade ett påslag på harkranksimitation, men gick sedan lottlös i sitt torrflugefiske.

Insektslivet vid dammen är väldigt rikt, speciellt när det kommer till landinsekter.

 Klumpiga bärfisar lever farligt bland strandvegetationen

Häftiga fjärilslarver fanns precis överallt..

 .. här en blivande Större Snabelsvärmare som förgäves försökte att skrämma mig.

Mattias överlistade ett par fiskar till slut.

För egen del fortsatte lyckan och efter ett par timmar hade jag landat ett dussin regnbågar. Fantastiskt bra fiske och ett perfekt sätt att återuppbygga ett sargat självförtroende & ett sviktande fiskesug.

Härlig rusning - till och med backingen kom till användning.

En urstark hanfisk som bjöd på kvällens bästa kamp.

Så vad säger man? Strike! Hole in one! Yatzy! Tack för att du övertalade mig Mattias!