Strike

Efter en hel månad utan fiske tog jag mitt förnuft till fånga och begav mig till smultronstället tillsammans med min trogne vapendragare Mattias. Regnbågarna har nu simmat i dammen i drygt ett år och förvildningsprocessen har gjort dem hyfsat svårflörtade. Vissa dagar hugger dem titt som tätt, medan andra dagar är fullkomligt omöjliga.

Vårt lilla smultronställe är verkligen godis för själen.

Näckrosbältena erbjuder både mat & skydd.

Syftet med kvällsturen var att testa mitt nya kustspö: TSD Argentum #6. Spöt riggades, varpå en liten dräparmask knöts på och kastades ut framför en patrullerande fisk. Det tog inte mer än ett par sekunder innan kvällens första regnbåge var ett faktum. Ett silvrigt krutpaket i absolut toppkondition krokades av efter en härlig fight.

Skönt spöböj.

Fet & fin - det märks att det inte råder någon födobrist i dammen.

Kast nummer två - fisk nummer två. Kast nummer tre - fisk nummer tre! Regnbågarna var minst sagt på hugget och bjöd på härliga kamper i det svala sensommarvattnet.

Otroligt fin teckning på denna lilla skönhet.

Hela och fina fenor är alltid en fröjd att skåda.

På vattenytan syntes gräshoppor, bin, harkrankar & bärfisar - men trots flertalet patrullerande fiskar så var det väldigt sällan som vattenytan bröts i ett vak. Mattias hade ett påslag på harkranksimitation, men gick sedan lottlös i sitt torrflugefiske.

Insektslivet vid dammen är väldigt rikt, speciellt när det kommer till landinsekter.

 Klumpiga bärfisar lever farligt bland strandvegetationen

Häftiga fjärilslarver fanns precis överallt..

 .. här en blivande Större Snabelsvärmare som förgäves försökte att skrämma mig.

Mattias överlistade ett par fiskar till slut.

För egen del fortsatte lyckan och efter ett par timmar hade jag landat ett dussin regnbågar. Fantastiskt bra fiske och ett perfekt sätt att återuppbygga ett sargat självförtroende & ett sviktande fiskesug.

Härlig rusning - till och med backingen kom till användning.

En urstark hanfisk som bjöd på kvällens bästa kamp.

Så vad säger man? Strike! Hole in one! Yatzy! Tack för att du övertalade mig Mattias!

One last goodbye

Evigt inristat på näthinnan är det idylliska, lilla paradiset där jag kanske aldrig mer kommer att få möjligheten att fiska. Den gångna helgen var eventuellt punkten för ett underbart kapitel i mitt flugfiskeliv och vilken avslutning det blev!

Jimmy & jag begav oss från Malmö kl 05.00 och vi var framme vid vår destination strax efter att solens första strålar hade börjat lysa upp horisonten. Spöna riggades och en nybliven favoritfluga knöts på - sälhårspuppa #8. Genast begav jag mig till den mellanstora dammen där en torrfluga sällan sviker. Redan i det första utlägget bröts den spegelblanka ytan i ett harmoniskt sippvak. Mothugg och fast fisk - en fantastiskt fin regnbåge på cirka ett kilo. Fenorna var som vanligt helt perfekta och förvildningsprocessen som har pågått här under minst ett års tid är en fröjd att skåda; slanka & urstarka regnbågar med de vackraste av teckningar.

 Vindstilla och tyst som graven.

Fish on!

 Makalöst vacker.

Som vanligt får fiskarna simma hem igen.

Första fisken var landad och nu ställdes siktet om helt till de svårflörtade, vilda öringarna i den största av de tre dammarna. Fredningstider nalkas och nu var sista chansen att fånga de där prickiga skönheterna som ligger mig så varmt om hjärtat. Vattenytan låg fortfarande ostörd i den stora dammen och vakande fisk var det enda som saknades denna underbara morgon. Den gigantiska torrflugan retade omgående flera småöringar till hugg, men vakfesten som både Jimmy & jag hade föreställt oss uteblev dessvärre.

En liten rackare..

.. följt av en ännu mindre.

En liiiten nymf knöts på istället och omgående fick jag bättre utdelning. Morgontimmarna bjöd på ett härligt fiske med huggvilliga öringar & flertalet välbehövliga kaffepauser. Även en och annan regnbåge fattade tycke för den lilla nymfen och då snackar vi kampvilja. Öringarna bjuder måhända sällan upp till dans på samma sätt som regnbågarna, men deras fantastiska förmåga att ständigt söka sig mot närmsta kluster av vegetation gör att man ständigt måste vara skärpt och drilla dem bort från alla hundratals gömställen.

Hösten gjorde sig påmind på fler än ett sätt..

 Bärfisar trillade ner i vattnet lite då och då.

 Nattsländor kläckte sporadiskt.

 I bottensedimentet kryllade det av nymfer.

Det märks på proportionerna att öringarna har en del att äta..

Efter att ha fiskat av mina bästa hotspots bestämde jag mig för att testa en svåråtkomlig djupbrant där jag knappt hade lagt någon fisketid. Flugan placerades ett par decimeter från vasskanten och genast kom en plog från ett närliggande överhäng. Ett par sekunders handtwistande hann jag med innan hugget kom och linan stramades upp. Fisken slängde med hela kroppen och jag förstod snabbt att det var en öring av lite grövre kaliber. Pulsen ökade konstant under hela fighten och de sista metrarna fram till håvkanten gick verkligen i slowmotion. Jaaaa, äntligen en riktig praktfisk!

 Lycka!

 Wow! Vilken teckning!

42 centimeter och i kanonkondition.

Redan klockan tio hade otroliga tretton öringar & tre regnbågar synat håvnätet. Nu blåste det däremot upp ordentligt, från snudd på vindstilla till vindbyar på minst 15m/s. Fisket tvärdog med en gång, men innan dess hade jag hunnit fånga en av de större regnbågarna som simmar i dessa vatten.

Tre kilo muskelpaket.

Timme efter timme passerade utan så mycket som ett hugg. De två superflugorna för dagen var nu lika lockande för regnbågarna & öringarna som ett knippe morötter för en gädda. Matpauserna avlöste varandra i rasande tempo och ett tag satt jag mest still och spanade efter vak på den vindpinade vattenytan. Ingen fisk i sikte på nästan hela dagen faktiskt, men vetskapen om vilka gigantiska öringar som lurar i dammen var tillräckligt för att vi skulle fortsätta ända fram till mörkrets inbrott.

Ännu en prickig snygging.

I ett sista försök att tänka utanför lådan knöt jag återigen på den stora hårbollen, eller rättare sagt sälhårspuppan. Trots att vaken lös med sin frånvaro hoppades jag på att den kanske skulle kunna reta upp en och annan regnbåge, som så många gånger förr. Flugan kastades ut framför en djupbrant och attacken kom som en blixt från klar himmel. En större regnbåge hade kastat sig ursinningslöst över flugan och mothugget blev perfekt. Fisken tokrusade runt om halva dammen och mäktiga luftsprång avlöste varandra i rask takt. Efter en galen fight gled den till slut ner i håvnätet, där den knappt fick plats. Ännu en praktfisk med en paddel som heter duga!

 En höstdag att minnas.

 Vilken stjärtfena!

 Ett par snabba foton.

Kalasfisk närmre fyra kilo!

Tystnaden. Stillheten. Skönheten. Ett med naturen!

Det var allt för den här gången. Tack för alla fantastiska fiskedagar vid dina dammar Janne, jag hoppas verkligen att vi ses igen!