What a stunner

Då och då dyker det upp fiskerapporter som innefattar de mest bisarra av fångster - och i helgen var det min tur att råka ut för just detta. Man slutar aldrig förvånas över vad folk slänger i naturen...

Sambon & jag var på plats i nordöstra Skåne tidigt på morgonen. Efter en långdragen arbetsvecka var jag ivrig att påbörja fisket och innan Sara ens hade valt ut dagens första fluga hade min N-fly #14 lurat en pigg liten rackare i den minsta dammen. Snabbt som blixten försvann fisken ner bland vegetationen och gjorde sig av med kroken enligt konstens alla regler. Nåja, det kommer nog fler chanser.

Dagens första gled mig ur händerna..

Det tog inte lång tid innan dagens första fisk landades - en vacker regnbåge kring kilot lät sig luras av en streaking caddis modell mindre (#16). Som vanligt bjöd fisken upp till kamp och med klanderfria fenor vill jag lova att det inte är helt enkelt att ta förarsätet mot dessa torpeder.

Direkt efter mothugget bär det av i rasande fart.

 Redo för landning.

100%

I det klara vattnet (och med hjälp av solens strålar) fick vi möjlighet att utöva torrflugefiske på patrullerande fisk. Känslan är obeskrivligt härlig - när torrflugan landar i fiskens färdriktning och slowmotionsekvensen som uppstår när fisken varsamt stiger mot flugan. Minsta lilla detalj i presentationen är avgörande och emellanåt är det mer regel än undantag att fisken tvärvänder & nonchalerar flugan. Challenge accepted.

Smygfisket gav resultat.

Ännu en fin regnbåge i god vigör.

Efter hand som solen & värmen tog över upphörde fisken att vaka - med andra ord, tid att idka nymffiske. Med ett något modifierat haröra började jag söka av de lite djupare partierna av den största dammen. Efter några missade hugg krokade jag ännu en regnbåge. Under drillningen lade jag märkte till en betydligt större fisk som inte alls var särskilt förtjust i att den mindre regnbågen inkräktade på reviret.

En skönhet, helt enkelt. Två och ett halvt kilo cirka.

Ett par kast senare visade sig den stora fisken igen när den simmade upp från djuphålan precis framför mina fötter. Jag kastade ut flugan än en gång och lät den sjunka ner. Plötsligt såg jag något vitt flimra till nere i djupet och jag antog att det var fisken som gapade efter flugan. Mothugg - fast fisk!

Efter en GRYM fight lyckades jag till slut landa fisken. I en sista kraftansträngning dök den emellertid åter ner på djupet och fastnade i något. Med sig upp från mörkret hade den något väldigt egendomligt. Den otroligt vackra regnbågen krokades av, fotograferades och fick sedan friheten åter. Bifångsten däremot tog jag upp för mätning & vägning, varpå den förkastades till närmsta soptunna.

Action!

Regnbågen var fullständigt rasande och hade inga planer på att ge upp.

Nej, nej, nej, inte in bland växtligheten.

Kanonfisk närmre fyrakilosklassen! Power!

Oerhört vacker täckning.

Nytt personbästa på haspelkit - 140cm & cirka ett kilo. Bisarrt var ordet.

 Vad i hela friden händer?! Haspelkit på fluga? Nu är världen uppochner..

Efter den bisarra bifångsten bytte jag plats i jakt på den beryktade, vilda storöringen. Precis framför fötterna tappade jag ner flugan bland växtligheten - men mitt misslyckade kast blev omedelbart belönat. När jag lyfte spöt för att kasta om hade en vacker öring redan slukat flugan. Fighten blev kortvarig och efter ett snabbt foto fick den återvända till sitt gömställe.

Magnifik öring kring 40cm - vilken skönhet.

Nu gick jag vidare till nästa hotspot - ett fint överhäng bestående av flertalet buskar. I första kastet sög det tag ordentligt i flugan och fisken fightade ursinningslöst. Jag var helt övertygad om att ännu en av de små, starka regnbågarna hade fattat tycke för flugan - men istället var det mitt livs öring. Efter en svettig kamp drog jag till slut det längsta strået och smilbanden är fortfarande ända uppe vid öronen. Så jävla vacker!!!

Öringen bråkade och rusade rakt in under buskaget flertalet gånger, men efter många om och men kunde den till slut håvas.

 Blixtsnabb avkrokning..

.. ett snabbfoto med mobilen..

 .. och här är resultatet. 51cm & nästan två kilo. Lycka!

Sagolikt vacker och självklart fick den friheten åter.

På återseende. Auf wiedersehen. See you some sunny day.

Dagen förflöt i rask takt. Vi grillade och njöt av varenda sekund. En helt magisk dag som ingen av oss kommer att glömma. Tretton landade regnbågar & tre öringar var mitt facit för dagen, de flesta dessutom tagna på torrfluga. Fantastiskt.

Grillning - korv med bröd och lite halloumi såklart. Mums.

En djupt koncentrerad Sara försöker få till ett fint foto. Inte helt lätt.

Och som grädde på moset - en kall öl.

 Ett av naturens små underverk.

Long time no see

I söndags blev det återigen en tur till smultronstället - en liten bäck i hjärtat av Skåne!

Strålande sol, +20 grader & knappt någon vind - med andra ord svåra förutsättningar för bäcköringsfiske. Men skam den som ger sig. Vaken var ytterst sporadiska & förhållandevis otillgängliga. Utom räckhåll, långt inne i buskagen, kunde man se & höra öringarna sörpla i sig förbiflytande danicor. Forssländor & andra mindre dagsländor ratades - endast danicorna var mödan värd.

Ser onekligen god ut!

Fluga efter fluga offrades ofrivilligt till fiskegudarna. En skaplig öring landades efter ett par timmars miserabelt fiske och nu skulle det väl ändå lossna? En danicaimitation kastades ut precis i anslutning till ett överhängande buskage och från ingenstans dök en massiv öring upp. Efter några finter slukade den flugan och försvann som en torped in under buskaget. Vilken brutal styrka. Fisken fortsatte vidare nerströms genom vassruggar & näckrosor. Två minuter senare lossnade kroken och den där hemska, illamående känslan infann sig omgående. Livsglädjen var som bortblåst - jag hade precis tappat mitt livs bäcköring, utan tvekan en bit över kilot.

Dagens första skånska bäcköring.

Dagen fortsatte i samma manér - flugorna offrades en efter en och nu behövdes en kaffepaus. Nya krafter - nya tag! 

Kvällen hade anlänt och med den - nattsländor. En streaking caddis #14 kastades ut framför ännu ett buskage och det dröjde inte många sekunder innan en stor pjäs hade slängt sig över flugan och återvänt till gömstället. Den bjöd på en makalös fight och den här gången vann jag! Vilken fisk! Wow! Personbästa - 40cm & cirka ett kilo!

Fet och fin!

 Makalöst vacker!

Och som alltid får bäcköringarna friheten åter.

Lite längre nerströms kastades samma fluga ut framför en säker ståndplats med gott om gömställen bland vegetationen. Smack. Ännu en löjligt stark öring landades efter ett par minuters fight och den illamående känslan hade bytts ut mot ren eufori. Bäckens giganter hade vaknat. Men vänta nu, den där fisken känner jag igen - ta en titt:

   

Till vänster, min första öring i bäcken.

Till höger, samma öring tre veckor senare, fet & fin!

Dra på trissor. Samma fisk - mitt tidigare personbästa - tre veckor senare & fem meter uppströms från där vi senast sågs. Dessutom i bättre kondition. Ett kvitto på att korrekt utförd c&r fungerar alldeles utmärkt! 

Dagens sista, också en av bäckens större individer.

Mystacides Longicornis - bandad långhornad nattslända. En av många.

Det goda fisket fortsatte och vid dagens slut hade jag landat 12-13 stycken. Kvällen avrundades sedan med en härlig pratstund med Conny. Alltid lika trevligt!