Huvudet dunkar, kroppen värker, näsans andningsfunktion är som bortblåst, snoret rinner & halsen bränner. Usch. Jag smsar Claes kl 04.00 att jag troligtvis stannar hemma. När jag vaknar upp några timmar senare försöker jag att ta mig i kragen. Fiske eller ligga hemma och tycka synd om mig själv?
Klockan tolv är jag på plats i ett varmt & soligt Bondemölla. Andreas flinar åt mig när jag beklagar mig över förkylningen, men han vet vad jag pratar om. Även Catrin har lite kul åt mig, som sig bör när en lider av en livshotande pojkförkylning.
Fisket var otroligt trögt - två landade fiskar på elva man på fem timmar. Nu var det upp till mig att visa vart skåpet ska stå. Timmarna gick utan minsta kontakt. Det kryllade av både husmaskar & grodyngel och just med en husmask #10 fick jag också dagens första fisk - en braxen på cirka ett hekto. Nä, nog med fulfiske, tid att idka torrflugefiske. Jag begav mig till en av mina favoritplatser, kastade ut en danica under en buske och smack. Fisken attackerade våldsamt, men missade tyvärr flugan. Nästa kast, samma historia. Fan!
Husbyggande nattsländelarv.
En perfekt imitation av husmasken?
Vid mynningen av kanalen vakade ännu en fisk. Danicaimitationen kastades ut och underifrån kom fisken i slowmotion & sörplade i sig flugan. Mothugget kom snabbt - för snabbt. Flugan lades ut på nytt och fisken steg än en gång. "God save the Queen" - mothugg! Fast fisk och som den stack iväg. Den tog mig på en joggingtur och till slut simmade den rakt in i en vassrugg där den fastnade. Nu var goda råd dyra - skorna togs av, strumporna kastades iväg & byxorna kavlades upp. Jag vadade ut i vassruggen, med vatten upp till skrevet och befriade fisken. Ännu en rusning och sedan var den redo för landning. Fem kilo & fantastisk kondition!
Grym fight, som alltid i Bondemölla. Ett par minuter senare fick jag vada ut i det fjortongradiga vattnet för att hämta fisken..
Inte helt samarbetsvillig.
Fin kondition - ett riktigt muskelpaket!
Det sega fisket fortsatte, men i den övre kanalen hade Niklas fått syn på ett par patrullerade fiskar. Danicaimitationen kastades ut på måfå och det dröjde inte länge innan ännu en fisk sakta steg uppåt & sörplade i sig flugan. Fisken rusade ursinningslöst åt höger, åt vänster, in under en nedfallen trädstam och vidare ut i dammen. Där stod jag, blockerad av ett par träd, med armen ut över vattnet och en fullkomligt rasande firre i änden av linan. Den hoppade, rusade, stångade & bråkade. Backingen fick hjälpa till - meter efter meter försvann från rullen. Mjölksyran i armen gjorde sig påmind, men regnbågen var inte alls redo att ge vika. Till slut, efter en långdragen kamp, lyckades jag få in den till kanten. Wow! 6+ kilo & nästan hundraprocentiga fenor. Vilket monster! Som tack för fighten fick den faktiskt friheten åter.
Varför ingen bild undrar ni? Min simultankapacitet var tillfälligt ur funktion på grund av min allvarliga åkomma - förkylningen det vill säga.
Tack allihopa för trevligt sällskap!
Tack själv! Kul att träffas! Kunde inte förstå hur jag kunde missa mina 5 men nu står det ju klart. På tok för snabb med mothuggen =/ tänkte ju inte ens på att räkna till 3
SvaraRaderaAbsolut, får vi göra om snart :) Jo, lätt hänt när det är en trög dag och fisken hugger en gång i timmen, hände ju mig flertalet gånger också.. men skam den som ger sig!
SvaraRadera