Ephemera Vulgata

Tidigt som attan i lördags begav vi oss mot Vinnalt. Vi kom fram vid kl 05.30 och möttes av ett vackert, frostbitet landskap. Kvicksilvret visade -3°C och genast började man längta efter solens värmande strålar. Eksjöns spegelblanka yta bröts regelbundet av härliga vak - detta bådade ju gott!

Vacker soluppgång.

Riktigt så enkelt skulle det emellertid inte bli. Vi provade torrflugor i alla storlekar, nymfer, streamers, ja allt som fanns i askarna. Efter hand som timmarna gick blåste det upp rejält, från vindstilla till kanske 7-8 m/s. Kaffepauserna avlöste varandra och länge trodde vi att en bomtur skulle bli dagens verklighet.

Ett fisklöst paradis.

Medan jag tittade bort för en halv sekund hörde jag ett litet plask, så jag vände blicken mot vattnet igen och såg att min ythängande fjädermygga hade försvunnit i ett vak. Ett rungande mothugg utfördes och en stackars mört fick sitt livs flygfärd. Den chockade mörten förmådde inte att protestera vid avkrokningen, men vaknade dock till liv strax därpå. Samma fjädermyggimitation överlistade faktiskt ännu en liten mört ett par minuter senare.

Taskmört.

Nej, nu ville vi ha större fisk! På med romkornsflugorna som alltid levererar när man behöver det som mest. En kvart senare krokade Sara en fin liten regnbåge på strax under kilot, men visst räknas den ändå. Själv kämpade jag på ytterligare en kvart innan första kontakten. Turligt nog landade flugan min precis i ett vak och smack - dagen var räddad. En liten, utlekt hona på ett kilo cirka.

Kalasfina fenor!

Bara minuter senare såg jag en bättre fisk simma förbi,  varpå jag kastade ut flugan i den förmodade färdriktningen. Inget hugg, så jag drog in flugan snabbt för ett nytt kast. När flugan låg i vattnet precis framför fötterna höjde jag spöt för ett nytt utkast, precis då kommer samma fisk i våldsam fart och glufsar i sig flugan. Ett tafatt mothugg mitt i paniken, men visst fastnade fisken - en utlekt hona på kanske tre kilo. Henne hade jag gärna fått på kroken i full kondition!

 Bra drag!

Kul fight med en bångstyrig regnbåge.

Fler blev det faktiskt inte, trots rikliga kläckningar av fjädermygg, bäcksländor och sjösandsländor! Tänka sig, vulgatakläckningar redan nu!

 Plecoptera - bäckslända.

 Ephemera Vulgata - sjösandslända.

 Det kläckte verkligen massor av sjösandsländor.

Bright and early

Klockan 03.00 ringde väckarklockan och en knapp timme senare begav vi oss mot Vinnalt. Fisket hade varit bra i flera dagar och förhoppningsvis skulle den positiva trenden hålla i sig trots att fisken hade gått i lek.

När vi klev ur bilen visade termometern -2°C och de bistra, östliga vindarna gjorde inte saken bättre. Men vi var inte där för att sola & bada - det är ju fiske som gäller! Redan efter de första kasten hade vi missat ett par hugg och i det svaga morgonljuset syntes häftiga plogar efter våra flugor.

 Påskliljor är ett säkert vårtecken, men något vårväder bjöds vi verkligen inte på..

Till slut lyckades Sara med konststycket att kroka en pigg firre som fick återvända efter en härlig fight. Kort därefter var det min tur - en urstark regnbåge tog flugan i ett våldsamt hugg och gjorde sedan en tung rusning på cirka 80 meter. Efter ett par minuter kunde en vacker fisk i fyrakilosklassen landas & få sin frihet åter.

Härligt spöböj.

Sara överlistade ytterligare två regnbågar på morgonen medan jag fick nöja mig med en. Vinden vände så småning till sydlig och fisket tvärdog. Överallt såg vi lekande fisk som inte brydde sig nämnvärt om varken vår eller våra flugors närvaro. Joachim kom ner till vattnet flera gånger under dagen, dels för uppdateringar rörande fisket och dels för trevliga pratstunder med sina gäster. Alltid lika uppskattat!

Det kryllar av nymfer & annat gott kring växtligheten längs stränderna.

Några timmar passerade utan så mycket som en dragning i flugan. Vi var kanske tio fiskare på plats, men samtliga hade svårt att lura fiskarna till hugg. Till slut bestämde vi oss för att testa kanalen, där det inte har satts ut ny fisk på åtminstone ett år. Med ett svart haröra smög jag fram till en fisk som simmade längs strandkanten i jakt på ett skrovmål. Efter ett par misslyckade kast lyckades jag äntligen placera flugan perfekt. Smack - fish on!

Ett svart haröra har skördat ännu ett offer.

Vacker, gammal regnbåge på knappt fem kilo!

Ännu en fisk landade jag i övre kanalen, den här gången en utlekt hanfisk som i full kondition säkert hade nått fyrakilosgränsen. Med mitt svarta haröra fortsatte jag fisket och när dagen var till ända hade jag fått sju regnbågar samt en pytteliten öring. En av regnbågarna - en något deformerad hanfisk som nästan var lika hög som lång - var dock krokad i ryggfenan och tog en bra stund att landa. Denna fisk fattade lustigt nog tycke för en romkornsfluga bara en halvtimme senare, men fick såklart friheten åter än en gång.

Allt som allt en härlig dag i Vinnalt. Joachim driver stället med ett härligt engagemang och vi ser redan fram emot nästa besök. Tack för den här gången!